Deng Xiaoping avskaffade den kommunistiska planekonomin i Kina. Men med samma kompromisslöshet kämpade han för att bevara kommunistpartiets maktställning oinskränkt.
Efter Maos död fick Kina en mycket egendomlig maktstruktur. Deng avstod successivt från det mesta av formella positioner. Men han förblev intill sin död den som hade sista ordet i alla viktiga frågor.
När Himmelska fridens torg på våren 1989 fylldes av studenter som demonstrerade för demokratiska reformer ville partiets generalsekreterare Zhao Ziyang att man skulle försöka komma till tals med studenterna och genom att tillmötesgå deras krav få stämningarna att lugna ner sig.
Deng Xiaoping däremot ville hänsynslöst slå ner protesterna. Bara på det sättet kunde fortsatt ordning garanteras, menade han. Det blev som Deng ville. Hundratals studenter mejades ner. Ordningen återställdes och har bestått utan tillstymmelse till demokratiska reformer.
Zhao Ziyang blev omedelbart avsatt från den post han innehaft i bara två år efter att tidigare som premiärminister ha stått för ritningarna till de ekonomiska reformerna. Zhaos motståndare ville ställa honom inför rätta, men två års utredande avsatte inga bevis för några brottsliga avsikter.
Men Zhao förvisades för resten av sitt liv till sitt hem. Han fick bara i mycket begränsad omfattning ta emot besök och han fick inte själv besöka sina vänner. Han tilläts emellertid att resa på semester till varmare trakter under de hårda Pekingvintrarna som han på grund av astma hade svårt att tåla. Bortsett från isoleringen tycks han fått fortsätta att leva ett ganska gott liv med sekreterare och tjänare.
I hemlighet ägnade han sig i sin ensamhet åt att skriva ner sina minnen av händelserna runt den 4 juni 1989. Han dikterade också redogörelser för maktkampen inom den högsta ledningen i en genomgång av svårigheterna att driva igenom de ekonomiska reformerna.
Efter hans död 2005 smugglades detta material ut och gavs ut i Hongkong och USA förra året. Sinologen Perry Johansson har nu gjort en litet ojämn översättning av detta unika dokument från maktens innersta slutna rum.
Som helhet är det en djupt fascinerande skildring av ett slag som inte gjorts från något annat diktaturstyrt samhälle. Att det kunnat göras i Kina med ett av de mest slutna systemen är särskilt märkvärdigt. Det är också med tanke på Kinas växande roll i världen en otroligt viktig bok.
Under sina år i husarrest blev Zhao Ziyang som från början inte ifrågasatte kommunistpartiets envälde alltmer övertygad om demokratins överlägsenhet. Ska han efter sin död kunna påverka utvecklingen i detta avseende?