Det har handlat om polisens starkt kritiserade register och om tiggare i svenska städer, bland annat Linköping. Här finns sannerligen mycket att fundera på och bekymra sig över.
I det här sammanhanget några rader om själva ordet rom. Det har haft en anmärkningsvärt snabb spridning in i allmänspråket, där det i stort sett helt har kommit att ersätta det äldre zigenare.
Så sent som i 2006 års Svenska Akademiens ordlista förklaras rom som "zigenarnas namn på sig själva". I Svensk Ordbok från 2009 sägs däremot uttryckligen att rom är att föredra framför zigenare, som en korrekt och neutral benämning. Att det har blivit så hör ihop med just det som Akademiens ordlista påpekar, att rom utgår från de aktuella personernas eget språk. Zigenare är en beteckning som kommit utifrån. En historisk förklaring är att ordet ska ha använts på 1300-talet då en grupp romer kom till Kreta. Ordet zigenare skulle då gå tillbaka till ett nygrekiskt ord med betydelsen "de som inte vill ha kontakt med någon". Ordet rom betyder "man" eller "människa".
Även i flera andra språk har varianter av ordet rom vunnit mark på senare tid.
En fientlig inställning till romer – ett långt och mörkt kapitel i den europeiska historien – kallas ofta för antiziganism.
Ordet zigenare i en dagstidning skulle i dag alltså verka konstigt och opassande. Men att Katarina Taikons bok från 1963 heter "Zigenerska" är en annan sak.
Man måste vara lyhörd inför det historiska och språkliga sammanhanget.
Med detta önskar Språkspalten god jul och återkommer efter helgerna.