När jag skrev en recension av Aron Neumans släktkrönika som berättar om en judisk familjs historia i Sverige, skickade en nynazistisk organisation mig ett handskrivet vykort, men motiv på ett av Hitlers favoritslott i Bayern. Kortet innehåll ingen text utan var en ordlös varning; vi vet var du bor.
För någon månad sedan berättade ett av mina barn förvånad hur en student på universitetet med rötter från Mellanöstern envist hävdat att judarna söker ta över makten i världen och att det finns hemliga protokoll från 1800-talet som stöder detta.
Antisemitismen finns ännu i dag dryga 70 år efter Förintelsen. Lika självklart som den existerat sedan biblisk tid kommer den antagligen fortsatt att ge sig till känna i ideologier, religioner och som konspiratoriska påståenden hos grupper av människor eller enskilda kulturpersoner. Ibland lika osminkad som de händelser jag nu berättat. Lika ofta dold i politiska uttalanden eller gömd i bruket av Förintelsen som en banaliserande metafor för en mängd andra företeelser, när kyrkor och grupper inte öppet vill stå för sin negativa inställning till judar.
Förintelsen drabbade inte enbart judar. Romer, politiskt oliktänkande och homosexuella var också Förintelsens offer. Antisemitismen var den bärande tanken som drev fram det industriella dödandet. Den judiske professorn och experten på Förintelsen Yehuda Bauer formulerade tre tillägg till Tio guds bud. ”Du, dina barn och dina barns barn”, skrev han, ska aldrig någonsin mer bli offer, förövare eller passiva åskådare. Tre bud, tre svartlistade roller, som motverkar att Förintelsen ska återuppstå, men också att inget mer folkmord av något slag kan äga rum i världen.
Bland 2015 års böcker återfinns flera titlar som knyter an till dessa tre roller och som är värda att läsa. Jag tänker då på Jim Shepards plågsamt närgångna roman om en pojke i Warszawas getto ”Arons bok”. Ett av Förintelsens okända offer.
Nobelpristagaren och överlevaren Imre Kertész skrev ett smärtsamt testamente med roman ”Den sista tillflykten” och visade hur outplånligt djupa sår Förintelsen vållat dess överlevare. Svetlana Aleksijevitj låter krigets och Förintelsens mest utsatta offer, barnen, berätta om förövarna i boken ”De sista vittnena”. En skrämmande och påträngande skildring som gick Correns bokcirkel under huden. Här finns också de judiska barnens berättelse i Sovjetunionen. De som överlevde.
Nyss kom boken ”Det största brottet” av den norska journalisten Marte Michelet som riktar ljuset mot den passiva gruppen av åskådare, den som vi alla riskerar att tillhöra. Marte Michelet berättar om judeförföljelserna i det ockuperade Norge 1940-45 och om alla människor som blundade för vad som inträffade eller rent av underlättade för nazismen att genomföra Förintelsen.
Inte heller Sverige gick fri från antisemitism under 1900-talets mörka år. Per I Gedin har skildrat den i boken ”Isaac Grünewald. Modernist och Människa”. I konstnären Isaac Grünewald möter vi också en stridbar person som vägrade vara ett offer för antisemitismen.
Läs alla dessa böcker som med olika perspektiv rör sig kring Förintelsens tema. Det är med dessa vittnesmål och berättelser vi kan skapa en värld där att vare sig vi, våra barn eller barns barn ska bli offer, förövare eller passiva åskådare.
Jakob Carlander är psykoterapeut i Linköping och litteraturkritiker i Corren.