Till en början kände jag mig tveksam inför fotot av en liten gosse som tar emot nattvarden. Svartvitt, inte knivskarpt, så som ett vanligt foto blir om man förstorar det för mycket.
Så träffade jag konstnären Brian Clarkes medhjälpare på invigningen, en ung arkitekt med rötterna i Colombia. Francesco Brusatin heter han. Det är han på bilden. Verkligen han.
Det var när han flyttade mellan två lägenheter i London, som hans chef Brian fick se en kartong med gamla foton. Det tog inte många sekunder innan konstnären fastnat för nattvardsbilden.
Men var nattvarden viktig för Fransesco, minns han ens tillfället?
Jodå, han var 7 år, det var hans första nattvard. Han minns allt mycket väl. Det var en oerhört betydelsefull händelse. "Jag ville bli präst", sa Fransesco, "och prästen som ger mig brödet var en väldigt viktig person i mitt liv, en fadersfigur. Min egen pappa hade försvunnit och jag bodde med min mamma i byn".
Nu tittar jag igen. Man ser Fransescos lilla huvud, förtröstansfullt uppåtblickande mot händerna med brödet. Händerna är centrala.
Plötsligt märker jag hur det svartvita fotot med sitt konkreta innehåll kontrasterar mot resten av det mer abstrakta, färgmättade fönstret. Och jo, jag tycker om det.
Det är speciellt med konstverk i medeltida katedraler - nu ska Fransecso hänga där i hundratals år inför kyrkans besökare. Hur känns det?
Fransesco tänkte efter några sekunder, sa: "A bit weird" (lite märkligt). Så log han, varmt. Som fönstren.
*
Måste tipsa om ett P1-program som sändes i veckan (finns på sr.se), "Toppolitiker läser dikt". Kulturradions Marie Lundström lät partiledare, ministrar och partisekreterare högläsa och diskutera Gunnar Ekelöfs dikt "En värld är varje människa".
Och Mona Sahlin, Andreas Carlgren, Peter Ericsson, Lars Ohly, Lena Adelsohn Liljeroth och Maria Larsson läste alla på sitt sätt, men med stort allvar.
Så här börjar dikten:
En värld är varje människa, befolkad
av blinda varelser i dunkelt uppror
mot jaget konungen som härskar över dem.
I varje själ är tusen själar fångna,
i varje värld är tusen världar dolda
och dessa blinda, dessa undre världar
är verkliga och levande,
fast ofullgångna,
Någon betonade EN värld, en annan VARJE, en tredje ordet VÄRLD. Och plötsligt blev de människor, med imponerande tankar och känslor. Genom dikten skapades ett fint samtal - om politik. Hör det!
ÅSA CHRISTOFFERSSON
*
I mejlboxen
Bilderna av dem (glasfönstren) i Corren berör mig mycket. Vi kan se morgonljuset, som ger oss en ny dag och dagsljuset, som gör att vi klarar av den dagen och slutligen kvällsljuset, som gör oss tacksamma över en dag vi fått innan vi går in i nattens och mörkrets vila.
Eivor Chatelain, Åtvidaberg