En läsare mejlar och tipsar om Sten Sunnergrens blogginlägg "ge beröm, ta beröm, ha kul".
När jag ringer honom har han ont, han säger det i en bisats bara, men att prata en stund är helt ok. Jag får gärna citera ur hans blogg och publicera adressen. Så lägger han till: Men tala om att om folk mejlar så är det inte säkert att jag svarar, det orkar jag inte. Be dem att INTE ringa. Och en sak till, tala om att det är tung läsning.
Tung läsning. Ja, men värdefullt och mycket välskrivet.
Sten fyller 57 i år, fick beskedet om tumören 18 december och har sedan dess fått besked om flera metastaser i hjärnan och benen. Han vet inte hur Resan slutar eller när och han bor hemma tack vare LAH och sin hustru Elsbeth.
Vi är i samma ålder och jag reagerar först som alla andra, med skräck. Men att läsa Stens blogg ger mig något, han är klarsynt, modig, lite lakonisk, beskriver en upprörande incident på akuten som "MASH, men utan humorn".
Men låt oss hålla oss till ämnet beröm. På telefon berättar Sten hur han kom på tanken:
- Jag har under årens lopp gjort saker som folk har sagt "det där gjorde du bra" om. Då har jag svarat, äsch det gjorde jag ju bara för att jag tyckte det var kul. Kanske var det just det som jag tyckte var kul jag skulle ha sysslat med. För då gör man det bra, det där går hand i hand.
"Det känns som att jag varit på fel plats så många gånger. Jag har jobbat i fel organisationer med fel saker. Jag har många gånger känt mig ganska misslyckad - suttit av tiden", skriver Sten öppenhjärtigt.
Han är civilingenjör i botten och jobbade länge med programvaruutveckling ("vansinnigt" roligt i början") sedan som försäljare. Men borde kanske helt ha gått över till undervisningssektorn (har jobbat en del på LiU)?
Ge varandra beröm, skriver Sten, "men ge bara ärligt menat beröm, aldrig som fjäsk eller för att muntra upp någon som har gjort bort sig."
Sten går vidare och skriver om hur svårt det är att ta emot. "Jag har fått beröm genom åren. Att säga något annat är mycket orättvist. Men har jag lyssnat på berömmet på ett klokt sätt - tagit det till mig?"
Nej, kommer han fram till och skriver: "När du får beröm (jodå, det får du ibland, du kanske inte märker det), förutsätt att berömmet är äkta. Känn på berömmet, njut av det. Fundera på vad det skulle innebära att jobba mer med sådant som du är bra på, d v s som du får beröm för. Skulle du få mer energi i livet?"
Sist tackar jag för samtalet och säger att det är fint att han vill dela sina tankar, och tillkortakommanden. Sten svarar lugnt:
- Ja, det kostar mig inget.
Läs hans bloggpå: sten.kfib.org/Diverse/Resan/Resan.htm
ÅSA CHRISTOFFERSSON