För två år sedan återupplivades skivmässan som i trettio år höll till i Cupolen. Den nya skivmässan i Valla folkhögskola dyker upp två gånger om året och nu är det dags för den sjätte i ordningen.
– Vi har haft ett enormt intresse från utställare och det finns inte en meter kvar att ställa ut på, säger Anton H Le Clercq, mässans arrangör.
I år finns en nyhet: att besökare tillåts sälja sina gamla skivor till varandra i ett koncept som fått namnet ”Rec-a-gogo”.
Förutom musik och en del film kan man köpa tv- och dataspel, i retroversioner förstås.
– Intresset för att ställa ut retrospel har haft en explosionsartat utveckling. Spelen kommer att hålla till i ett eget rum bredvid skivsalen, säger Anton H Le Clercq.
Något som inte är nytt är de till synes evigt populära vinylskivorna. Le Clercq uppskattar att vinylskivorna utgör cirka 80–90 procent av hela mässan.
– En vinylskiva är på riktigt och något man kan hålla i handen när den mesta musiken idag är ljudfiler i ett moln.
Vinylskivans popularitet spekulerar han också ligger i dess personlighet och att varje enskilt missljud och knäppar gör varje vinylskiva unik. Dess efterträdare CD-skivan är inte lika populär bland skiventusiaster, ofta beskylld för att just sakna vinylens personlighet.
– Men visst finns det sådana som älskar CD! Om man ska ställa de två mot varandra så tycker jag att olika musikstilar gör sig bättre eller sämre på CD eller vinyl. Om man lyssnar på någon dynamisk musik med starka och tysta partier passar CD bäst. I hårdrock, punk och annan skränig musik ingår det sprakande vinylljudet lite i paketet.