Hon började tova på 70-talet. På 90-talet ställde hon ut på Liljevalchs och i USA, men när hon fick barn 1997 blev det paus i konsthantverket. Nu har hon stora barn och gott om tid att tova igen.
– Tovningen hade ju exploderat under de där åren när jag var hemma och bytte blöjor, säger Britt-Mari Morsay.
Hon började med nuno-tovning efter ett besök i Ungern 1986. Nuno är japanska och betyder tyg. Tekniken går ut på att ullfibrer långsamt filtas in i ett tyg genom att man rullar ihop det och bearbetar fibrerna tills de griper tag i varandra.
Britt-Mari Morsay gör långa sjalar, där fint transparent sidentyg i olika färger filtats samman med svarta, geometriska mönster av ull. Tekniken är tidsödande men resultatet är väl värt arbetet.
– Karlar säger alltid att "det där borde man kunna göra med en maskin". Men för mig är det viktigt att kunna ha känsligheten i händerna när jag tovar. Man bygger på något sätt in energin som man ger själv när man arbetar, säger Britt-Mari Morsay.
Utställningen har vernissage i dag, lördag kl 12. I slutet av januari kommer Britt-Mari Morsay att leda en kurs i nuno-tovning på hemslöjdsgården i Linköping.