Boken väckte så högljudda diskussioner och skratt att det hördes ända in i Correns ljudisolerade taltidningsstudio några rum bort.
Christina Björck sammanfattade med "I like" och "tack Maja Lundgren". Men varför?
"Briljant skildring"- Det är en fullständigt briljant skildring av tidsvecket vi är i just nu. De gröna dollarsedlarnas tid är på väg ut och det nya på väg in, men vad vet vi inte. Maja Lundgren beskriver kollapsen.
- Min älskade Oscar (huvudpersonen) är kanske galen, men det är inte alls säkert att han skulle betraktas som galen i framtiden.
Cirkelkamraterna Anna-Marie Eeg-Olofsson, Elisabet Weber, Jan Sjögren, Linda Malmén och Lisbeth Antonsson var inte lika positiva, men hummade mer eller mindre instämmande i olika tonarter. Linda sa:
- Det finns så himla många sköna formuleringar.
Kvinnosyn som retarAnn-Marie höll med:
- Det är briljanta replikväxlingar, och ord som hon skapat själv. Men jag blir uppretad av kvinnosynen.
Elisabet menade att Oscars galenskap kan vara en metafor för att beskriva vårt galna samhälle och Lisbeth pekade på den fragmentariska i berättarstilen som i sig "synliggör kaoset".
Jan fäste sig vid särskilt vid spelet mellan Oscar och psykiatern. Han såg också flera skikt i romanen, lager som bjuder in till omläsning och tolkning, med den grekiska tragedin i ryggen.
- Men jag tror inte att jag läser om den...
Cirkelledaren Jakob Carlander, som själv är samtalsterapeut, fick gruppen att le då han försvarade psykiatern, som ibland gör en löjlig figur i boken.
- Han är patetisk, jo, men ni ska bara veta hur patetisk man låter när man pratar med en klient som man inte riktigt förstår vad han eller hon säger . . .
ÅSA CHRISTOFFERSSON
asa.christoffersson@corren.se
Fotnot. Författaren Maja Lundgren har en mycket läsvärd blogg på lundgrenmaja.blogspot.com/