Björn Afzelius var länge en av Sveriges mest älskade artister. I början av 90-talet var han också vår mest säljande skivartist. I helgen går "Tusen bitar" upp på biograferna, en dokumentär som tar fasta på de motsättningar som rymdes i Afzelius personlighet.
Filmarna/regissörerna Magnus Gertten och Stefan Berg gjorde redan 1999, kort efter Afzelius död, på beställning av SVT en kortare dokumentär om sångaren/låtskrivaren.
Paradoxernas man
– Vi visste att det fanns mycket mer att berätta. Vi hade tidigare jobbat med Mikael Wiehe och Björn Afzelius i en dokumentär om Hoola Bandoola Bands återföreningsturné 1996 säger Gertten i telefon från Malmö.
Björn var i många avseenden en paradoxernas man. Politiskt radikal men drogs som musiker åt det sentimentala. Han var öppen i sina sånger, men talade sällan om sig själv. Han var kritikernas spottkopp, men älskad av folket.
Stort arkiv
Trots att Afzelius varit död i 15 år menar Magnus Gertten att han och Stefan Berg kom honom nära under inspelningen. Till viss del därför att Afzelius lämnade efter sig ett arkiv med smalfilmer, 8 000 diabilder och annat som gör att man kommer innanför skinnet på huvudpersonen
Det medför också ett stort ansvar, antar jag?
– Självklart. Det är vännernas generositet och Björns hemarkiv som möjliggjort det här. Filmen är också en tidsresa 30-40 år tillbaka. Många kommer att känna igen sig i musiken, kläderna, miljöerna och hur man tänkte. Det tyder i alla fall de reaktioner vi hittills fått på filmen.
Musik och kvinnor
Musiken tar stor plats i filmen, kvinnorna tog stor plats i Afzelius liv.
– Vi tror vi vet hur en människa är. Men alla man lär känna är större än så. Det får oss filmare att vilja gräva lite till, prata lite mer, jobba lite längre, allt för att kunna visa vad en människa är.
I en intervju Corren för några år sen svarade vännen och musikanten Mikael Wiehe på frågan om han saknar Björn Afzelius.
– Nej, jag saknar inte Björn, därför att jag har honom på axeln hela tiden. Folk som står en väldigt nära försvinner inte även om de dör. Jag drömmer ofta om honom, han har satt ett djupt avtryck hos alla oss som kände honom väl, svarade Wiehe.
Filmen går upp i Linköping och Norrköping recenseras i fredagens Corren.