– Varför bo i Sverige när jag inte behöver det?
Dennis Törnqvist snurrar runt i kontorsstolen och ler. När han får frågan var han ska bo istället dröjer dock svaret.
– USA kanske? LA eller New York, det är bara att välja. Samtidigt älskar jag Sverige och vintern, men det finns bättre ställen.
Bakom ryggen har han sin studio – en dator, en sampler, två högtalare och en mikrofon. Det är där han skapar musiken som eventuellt ska ta honom över Atlanten. Hans allra första studio byggde han för egen hand med hjälp av två kompisar för 15 år sedan. I "Studio 201", döpt efter busslinjen mellan Skäggetorp och Vidingsjö, höll "Yenetics crew" till. Med mörka fiktiva texter med en tagg av samhällskritik gjorde de sig ett namn i Linköpings gryende lilla hiphop-scen i början på 00-talet.
– Vi breakade väl aldrig men vi var i alla fall runt på en del spelningar i Västervik och lite andra ställen.
I dag gör han instrumentella beats och rapmusik under namnen Dennis Michael och Dennis Beats. Hittills har han släppt fem låtar i vardera genre.
– Dennis Michael är lugn musik, sådant man kan slå på när man kommer hem efter en tung arbetsdag. Som "db" går jag igenom saker som jag upplevt.
När Dennis var 18 år gammal dog hans pappa i cancer. Förlusten försatte honom i en svacka som skulle komma att forma honom för alltid.
– Pappa var inte så förtjust i musiken till en början. Han sa att om det inte går att tjäna några pengar på det så är det inget att ha. Men han tyckte annat när han läst en artikel om Puff Daddy och förstod hur mycket pengar man kan tjäna! "Michael" i Dennis Michael är en hyllning till honom.
Efter gymnasiet slutade Dennis med musiken och började jobba som kock. Han kom så långt som kökschef på en restaurang i Sälen då han en dag insåg att han var på fel plats.
– Jag sa till mig själv: vad håller jag på med? Det är ju musiken jag ska hålla på med.
Sagt och gjort. Han flyttade ner till Varberg och började läsa till musikproducent och ljudtekniker. Tidigare hade han kunnat höra när musiken lät bra men inte förstått varför.
– Förut satt jag och skruvade utan att veta vad jag skruvade på.
Efter studierna i Halland flyttade han hem till Linköping och arbetade en tid på NTM:s tryckeri innan han fick tips om ett jobb på ett boende för ensamkommande flyktingar.
– Jobbet går ut på att integrera och finnas där när det behövs, att vara lugnet i någons storm. De egenskaperna som krävs, att kunna känna empati och se när någon mår dåligt, är inget man kan utbilda sig till.
Den svåraste delen säger han är ovissheten om de boende ska få stanna i Sverige eller inte. Med åren har det blivit lättare att hantera när han lärt sig balansgången mellan att försöka lugna samtidigt som man talar sanning. Hans egna erfarenheter hjälper också.
– Jag tror det, eller jag vet det. Har man varit i trubbel själv och varit med om saker så hjälper det en att förstå. Även om de här människorna kommer från ett krig, som jag inte har upplevt, så är det ändå en känsla man jobbar med.
Trots en del försäljning av beats till artister i bland annat USA och Polen tjänar han i dag mer pengar på jobbet på flyktingboendet. Men som sagt, han har en plan.
– Det är bara att jobba hårt och marknadsföra sig ordentligt så går det. Marknaden är bred och konkurrensen är hård men jag håller koll på vad de andra gör, och så gör jag det ännu bättre.