Det är den brittiska konstnären Morag Myerscough som fått i uppdrag av Region Östergötland att smycka korridoren. I uppdraget fanns en önskan att korridoren skulle förstärkas med en tydlig gestaltning, så att besökare direkt ska förstå att de befinner sig i sjukhusets huvudkorridor. Myerscough tog fasta på detta och skapade en över 200 meter lång och 600 kvadratmeter stor väggmålning som sträcker sig från den södra till den norra entrén. När verket "A year of colour emotions", som delvis varit synligt för besökare sedan i våras, gick i mål på fredagen var det resultatet av en fyra år lång process.
– Arbetet började när Myerscough fick uppdraget att ta fram en skiss, sedan har det tagit tid innan allt blivit klart, säger Ann Magnusson på AM Public som är konstkonsultfirman som fått uppdraget att fungera som mellanhand mellan Region Östergötland och konstnären.
Det som har tagit tid är dels det konstnärliga arbetet av Myerscough men också att det pågått ett byggnadsarbete längs med korridoren, där har konstnären, arkitekter och andra invovlerade i arbetet fått samarbeta. Konstprojektet föranleddes också av en noggrann analys av platsen och sammanhanget.
– Alla platser har ju sin speciella karaktär och ett sjukhus är ju en plats dit det kommer alla sorters människor. Det är en plats där det kan hända både glädjefyllda och svåra saker, där man kan befinna sig i känslosamma och utsatta situationer på grund av en sjukdom till exempel. Det är saker som vi behövt förhålla oss till.
Behöver konsten vara ”mildare” på ett sjukhus?– Nja, det skulle jag inte säga. Om det ska vara så då kan man ju inte gå ut på gatan heller, för världen är ju inte mild. Men vi är ju självklart inte ute efter att ta fram något upprörande. Sedan är vårdmiljön lite känsligare än andra miljöer och på avdelningar där patienter vistas en längre tid måste man ta mer hänsyn.
Magnusson har arbetat som konstkonsult i över 15 år. Hon menar att det många gånger efterfrågas färg, värme och mer konst både av personal och patienter på sjukhus, som kontrast till det kala och sterila. Det har också skett en förändring i vilken typ av motiv som går att placera i offentliga miljöer. Det är idag till exempel svårare att placera krokibilder med nakna kroppar.
Varför fastnade ni för Morag Myerscough?– Dels för att hon arbetat med stora uppdrag i bland annat sjukhusmiljö tidigare där hon tillfört färg och form på ett sätt som arbetsgruppen tyckte om. Hon arbetar dessutom med ett berättande och innehåll i sina projekt som tillför något mer än enbart ett mönster.
Innehållet består av Myerscoughs egna känslor. Under ett år förde hon en dagbok på Twitter där hon beskrev sitt humör på morgonen och på kvällen med en färg. Färgerna blev sedan det färgglada mönster som i dag pryder korridoren. Hon målade mönstret på träpannåer av trä från Gabon i sin ateljé i London. Därefter skickades verket över Nordsjön med båt.
– Rosa är en glad känsla, röd kan vara lite arg, olivgrönt är ingenting och svart är dåligt. Men det behöver finnas svart på ett sjukhus, människor mår dåligt ibland och allt kan inte vara rosa, säger Morag Myerscough.
Hon säger att det viktigaste är att personer som går genom korrioden blir glada och att de kan uppskatta mönstret, även om de inte vet innebörden bakom det. Hon har varit strikt mot sin dagbok och med det fått lov att använda sig av färger hon egentligen inte tycker om. Den vanligaste färgen på väggen tror hon dock är rosa.
– Jag har med en del grått till exempel, jag tycker knappt att det är en riktig färg men det var så jag kände när jag skrev ner det. Jag gillar inte lila heller egentligen.