– Är tombolan grön nu? Snyggt!
Gamla Linköpings museichef Tina Karlsson får se nya förändringar in i det sista. Det är bara några dagar kvar till invigningen när Corren kommer för att inspektera Folkparksteatern, men det är fortfarande fullt med nymålat-skyltar, surrande elinstallatörer och hamrande teaterarbetare på plats.
– Det är lite hysteriskt ... säger Tina Karlsson.
Så är det också ett ambitiöst projekt. Att flytta en hel teater är svårt i sig. Dessutom har de inblandade lagt sig vinn om att återställa teatern så som den såg ut när den var ny. Alltifrån färgsättningen till infästningar på stuprör är hämtade från 1927 års förlaga.
– En hel del är nytt, men byggt utifrån gamla skisser och ritningar från arkitekten Brunskog, säger projektledaren Linda Ganbrant från Stångåstaden.
Den färgglada entrén är kvar på andra sidan Malmslättsvägen, men den nya är en kopia från folkparkens allra första entré. 1927 var det utomhusteater, och så har det blivit igen. De tillbyggda flyglarna revs i samband med flytten. Därmed har Gamla Linköping åter fått en utomhusscen, på precis den plats där Friluftsteatern låg tills för ett par år sen. Bara med scenen vänd åt andra hållet för att kunna ha teaterfronten synlig ut mot parkeringen och Malmslättsvägen.
Ambitionen har också varit att få till en helhetskänsla. Det lilla hörnet av Gamla Linköping ska vara en återuppstånden folkpark i klassisk anda, och därmed en av en knapp handfull bevarade folkparker i Sverige. Ett gammalt chokladhjul är tillvarataget, och man har låtit bygga kopior av folkparkens gamla tombolastånd och kiosk.
Projektgruppen har också jobbat med att samla in minnen. Pingstkyrkan, som köpte Cupolen, har varit generös med att dela med sig av föremål. Dessutom har museiindententen Hanna Wihlborg samlat in berättelser från folkparksbesökare. Målet är att en utställning ska vara på plats i dag, i olika stationer, och att den ska byggas ut när tiden hunnit i kapp.
I ett hörn är också en kärlekshörna under uppbyggnad.
– Det blir bänkar som det ristas i. Det fanns ju hångelhörna på den tiden, säger Tina Karlsson.
En del av besökarnas berättelser om plankningar, kärleksmöten och artistupplevelser kan man höra i en gammal telefonkiosk som satts upp på området. En tidslinje med Folkets parks historia från starten för snart 100 år sedan till konkursen ska upp på det bortre planket.
– Det här är ett försvinnande kulturarv, så det har varit jätteviktigt att samla ihop allt, säger Tina Karlsson.
– Det bästa betyget vi har fått är när människor besökt oss här och sagt ”det såg ut så här”. Att de känner igen sig, säger Linda Ganbrant.
Hon har haft ett komplicerat jobb att få ihop allt.
– Det är dels ett kulturhistoriskt projekt där vi vill bevara och återskapa detaljerna. Men det ska också vara en teater som fungerar och uppfyller alla moderna myndighetskrav med handikappanpassning, ventilation och utrymningsmöjligheter.
Förhoppningen är att det åter ska bli en levande folkpark. Globenteaterns Håkan Bäck återkommer till platsen där han under en mängd somras satt upp barnteater på friluftsscenen, och gör i sommar både ”Pettson och Findus” och Tage Danielsson-revyn som förut varit i Gamla Linköpings kaféträdgård. Han fungerar även som konsult, och testar alla tekniska och logistiska möjligheter och svårigheter med teatern, för att man nästa år ska kunna släppa scenen fri för vem som helst att boka, med förhoppningsvis både teater och konserter.
Håkan Bäck räknar också med att göra ett specialdesignat folkparksprogram i slutet på sommaren.
– Vi vill försöka levandegöra folkparken med varmkorv, pilkastning, tombola och ett revyprogram som spänner över parkens glansperiod, 20- till 50-talen, säger han.
Flytten har fått mycket pengar, men de har inte räckt till att uppfylla alla önskemål. Tage Danielsson arbetade i parken under uppväxten, och en utställning om honom är etta på önskelistan så fort det finns finansiering.
Alla inblandade är uppfyllda av projektet. Inte minst av nostalgin som automatiskt drabbar den som vistas i miljön.
– Bergstens nia som inviger har spelat i parken mycket, säger Tina Karlsson.
– Ja, vi är många som har minnen härifrån. Fast själv minns jag mest The Creeps, Carola, Lili & Susie och såna, säger Linda Ganbrant.
– Visst borde vi ha någon som står med korvlåda här utanför? En korv vill man ju ha, säger Håkan Bäck.