– Att börja med Shakespeare är kanske inte det lättaste att börja med som ny översättare.
Pontus Plaenge, skådespelare och regissör vid Östgötateatern, besökte på fredagsmorgonen litteraturfrukosten i Stadsmissionens café. Ämnet var översättning och tog avstamp i Plaenges nyöversättning av Shakespeares Två adelsmän i Verona, som sätts upp på Gräsgården i Vadstena i sommar.
– När jag läste den på svenska för första gången för 20 år sedan la jag den åt sidan. Det här går ju inte att spela, det är ju jättetråkigt. Men så läste jag den igen nu när jag skulle arbeta med den och upptäckte att det är ju inte en dålig pjäs, det var bara en helt omöjlig översättning.
Att översätta gamla texter, och framförallt på ett annat språk, är inte helt lätt. Men det krävs för att texterna ska leva vidare, betonar Plaenge. För att visa på skillnaderna hade han med sig Carl August Hagbergs översättning från 1850-talet. Som exempel lyfte han bland annat fram ordet "confound" från originaltexten. "My shame and guilt confounds me" blev i Hagbergs text "Jag är förintad av min synd och blygsel". I Plaenges: "Min skam och skuld förvirrar mig".
– Confound betyder både det jag har skrivit och det Hagberg skrev. Men för att jag som regissör ska kunna tolka någonting så bör jag vara så ordagrann jag kan, för att kunna tolka samma sak som Shakespeare skrev.
Shakespeares pjäser skrevs i ett bestämt versmått som översättaren måste förhålla sig till.
– Skrev han en replik på fem rader ska jag också skriva fem rader. Det gör det på ett sätt lättare för mig, jag tvingas reducera och ingen kan säga att jag glömt något, det får ju inte plats!