De har hejat på varandra tidigare, men det här är första gången som Sanna Sundstedt och Beata Söderberg träffas på riktigt, både som musiker och personer.
– Men det är inte sista gången. Vi har fattat tycke för varandra, har väldigt roligt ihop och ser fram emot fler konserter tillsammans, säger Sanna Sundstedt.
De har precis repeterat och genom telefonluren hörs Beata Söderberg då och då i bakgrunden.
– Önskemålet från arrangören var en konsert med cello och piano och då kändes det naturligt att fråga Beata, säger Sanna.
Inför torsdagens konsert i Slottsrotundan på Nya slottet i Bjärka Säby har de satt samman ett blandat program med sommarklanger, vemod, naturbilder och lite folkton. Tonsättare är Frank Bridge, Frédéric Chopin, Lili Boulanger och Lars-Erik Larsson.
– Den gemensamma nämnaren är väl att det är vacker musik, säger Sanna Sundstedt.
Hur går repetitionerna?
– Ypperligt, det är ett trevligt samarbete.
I bakgrunden hör jag Beata Söderberg säga:
– Det enda oharmoniska är när det blir dramatiskt i musiken, men då är vi ju oharmoniska båda två. Både Sanna och jag gillar stora känslor i musiken: passion, vemod, kärlek och romantik.
Hon beskriver musicerandet som ett samtal.
– Tillsammans hittar man ett tonfall och formar ett språk. För att det ska ske är båda lika viktiga.
Sanna Sundstedt fortsätter:
– Alla musiker jag spelar med ger mig något. Det är alltid ett nytt möte där man lära känna den andre, där man backar upp och följer efter. Utan varandra blir vi tomma, säger hon.