Det var därför som jag verkligen tände till på alla cylindrar när jag fick höra att författaren George R R Martins böcker om det fiktiva riket Westeros skulle dramatiseras.
"Game of thrones" har svensk premiär nästa vecka på Canal Plus men efter att ha sett de två första avsnitten på förhand är jag dock inte riktigt lika säker längre.
Serien skildrar en kamp om makten på tronen med inslag av tolkiansk mytologi. Jättar, magi och främmande världar. Allt det där. Dagens nyheter hade en stor special förra helgen med noga detaljerade kartor över riket och häftiga bilder från inspelningsplatserna.
Allt det där som får överläppen att svettas en aning. När seriens skapare dessutom gått ut med att den är riktad mot en vuxnare publik kändes allt perfekt.
Så vad är "en vuxen publik"? Tydligen tycker seriens skapare att det är en skara människor, främst killar, som uppskattar avhuggna huvuden och sex i massvis. Jag har egentligen inte något mot endera i sig, men här framställs det på ett inte allt för fördelaktig vis.
Nu ska jag inte spoliera allt för er men serien kan faktiskt innehålla något av den mest unkna kvinnosyn jag sett på mycket länge. Dominerande, muskulösa killar som tar för sig av både horor och motvilliga prinsessor. Kvinnliga slavar som lär finare damer hur man förför sina män (så att det åtminstone blir en lesbisk sexscen också) allt medan grabbarna svingar svärd för glatta livet och bröstar sig mot varandra i skitiga rustningar.
MEN! Så var det ju på medeltiden, kanske någon säger. Ja, det kanske det var, men det här är ett fiktivt universum. Det är alltså mer otroligt med en enda stark kvinnlig karaktär (det finns en - en liten tjej - men hon tillrättavisas så fort hon gör något bra och får sätta sig och brodera istället) än att de döda börjar gå igen och härjar fritt.
Fantasy är ett område som faktiskt har en väldigt stor grupp kvinnliga anhängare. Kanske ändrar sig "Game of thrones" längre fram, men inledningsvis tror inte jag att serien kommer vinna över några fler tjejer till genren.