– Vi hade mycket roligt när vi jobbade ihop. Jag var envis på mitt sätt och han på sitt, säger Margareta Hennix apropå biskop emeritus Martin Lönnebo och deras samarbete med ”Via Sacra”, den konstnärliga gestaltningen av hans kristna radband Frälsarkransen. 18 stora glaspärlor framtagna på Reijmyre glasbruk sänktes ner i domkyrkans stengolv tillsammans med korta texter.
Historien bakom ”Via Sacra” och hela hennes karriär finns i boken ”Margareta Hennix – formgivare och konstnär” som ges ut i anslutning till utställningen.
– Margareta har en fantastisk känsla för proportioner. Ibland kan det handla om att flytta något bara en halv millimeter, men det gör väldigt stor skillnad. Det ser ofta så enkelt ut när det är klart, men det är det inte, säger Kerstin Wickman, professor emerita i design- och konsthantverkshistoria, Konstfack i Stockholm. Hon är den som tecknar Hennix resa från lovande elev, med lärare som Carl Malmsten och Stig Lindberg, och fram till den position hon har i dag. 60 år av skapande har det blivit.
– Under 1980-talet kliver Margareta fram som den stora stjärnan på Gustavsberg, säger Marika Bogren, intendent på Nationalmuseum i Stockholm, som skriver om hennes talanger som tecknare.
Vi står bredvid ett väldigt bord som dukats med ett urval av de glas- och porslinsserier som Margareta Hennix formgivit. Här finns bland annat ”Basic”, en servis med enkla former och slitstarkt uttryck som fick utmärkelsen Utmärkt svensk form 1994.
– ”Basic” var det första Margareta gjorde när hon kom till Reijmyre, och den har betytt väldigt mycket för glasbruket, säger Kerstin Wickman.
Margareta Hennix själv har en osentimental inställning till det hon formgivit genom åren.
– Jag gillar egentligen bara det man kan använda. Jag gjorde till exempel ”Format”, en serie ugnsfasta formar för Gustavsberg, som jag är väldigt förtjust i. De använder jag själv, säger hon.
På en av väggarna hänger en serie keramikfigurer. De är hon inte lika förtjust i.
– På 70-talet började folk älska pryttlar och jag blev beordrad att göra figurer. Det var ju bara Lisa Larsson som var bra på det, men jag fick ju försöka. Fast jag vill inte ha någon av dem, jag gillar inte sorten.
Margareta Hennix månar om att det ska bli en snygg utställning och känner sig lite pirrig inför öppnandet på söndag. Vad gäller boken så är hon lättad över att den är klar.
– Jag blev galen av allt de ville veta, allt jag skulle leta fram. Till slut höll jag på att ge upp och sa: Ni får helt enkelt skriva att konstnären är korkad!