En död fågel på golvet. Mossa på väggarna. Gräs som trängt igenom asfalten. I över tio år har anstalten stått orörd i väntan på att rivas. När den öppnade 1955 som ett ungdomsfängelse blev den känd för sina moderna metoder med läkare, psykologer och öppna ytor, stängslet sattes upp först på 90-talet. Nu har 24 fotografer från Linköpings och Åtvidabergs fotoklubbar dokumenterat platsen för en utställning i stadsbiblioteket i Linköping.
– Vi fick möjligheten att släppas in på det stängda området. När grinden låstes bakom oss var det en speciell känsla och man greps av stundens allvar – vi var inlåsta, säger Anne-Li Stenström från Linköpings fotoklubb.
På bilderna som står uppställda i främre ljusgården i biblioteket syns utegården, stängslet, celler, idrottshallen och mycket mer.
– Just det här med öde platser är väldigt spännande för fotografer, inte minst för bevarandevärdet – att dokumentera för eftervärlden. Det här är ju någonting som kommer att rivas och försvinna. Sen är det extra roligt att det är ett fängelse, det är ju en plats man normalt sett inte kommer in i.
Under den första hälften av 60-talet arbetade den nobelprisbelönade poeten Tomas Tranströmer på anstalten som psykolog och kurator. Hans tid i fängelset påverkade hans skrivande och diktsamlingen "Klanger och spår" från 1966 är helt präglad av tiden i Roxtuna. I samband med fotoutställningen har biblioteket dukat upp med böcker av Tranströmer intill trappan ner till ljusgården.
Utställningen visas från 4 juni till 11 augusti.