Över tusen ungdomar ville, enligt arrangören, lyssna på poetryslam-deltävlingen Ortens bästa poet i Skäggetorp då FarhiyaFeysal, Adam Homaidan och flera andra deltagare gjorde upp om titeln. De reciterade egna dikter och en jury valde de två bästa. Bara 500 personer fick plats i Skäggetorpsskolans matsal medan resten lyssnade och hejade på utifrån.
Det var en stark upplevelse, som vinnarna har med sig i bagaget, men nu ser de fram emot finalen i det nationella förortsmästerskapet i Rinkeby. Där möter Adam och Farhiya vinnare från Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Borlänge och Örebro.
FarhiyaFeysal har redan erfarenhet. Hon tävlade i Stockholm förra året och Linköping vann då lagfinalen. Men nu vill hon ta hem rubbet, både lagfinalen och individuella finalen. Adam Homaidan är med på noterna trots att han tävlar för första gången. De två känner varandra sedan lång tid tillbaka från Ryd och har gått i samma skola.
Utanförskap, machokulturen och gängkriminalitet berör båda två i sina dikter även om de närmar sig ämnena på olika sätt. Adam Homaidan beskriver vilka konsekvenser utstötning och mobbning kan leda till, något som han har erfarenhet av.
– Självmord förekommer mycket oftare bland utstötta och mobbade killar än bland alla andra. Mobbning kan leda till självmord, det vet jag. Som barn kände jag mig utstött när jag växte upp, men inte till den grad att jag funderade på att begå självmord. Jag kan relatera till det och vet också att alla mobbade inte klarar av att leva så. Därför skrev jag dikten "Åtta av tio självmord utförs av killar", säger han.
Adams svar på mobbningen är inte att ge igen med samma mynt. Hans förebild är Mahatma Gandhi och "man ska tala med sin fiende, inte kriga" är hans mantra.
– Jag lyfter fram de problem som finns i förorter och som vi måste prata om. Psykisk ohälsa bland killar, kriminalitet och hur killar behandlar tjejer kan inte gömmas. Man ska prata med sina fiender och man ska prata om riktiga problem.
Farhiya Feysal vill i sina texter sätta ljus på hur gängkriminalitet påverkar familjer, föräldrar och barn samt på fenomenet "blackfishing". (Blackfishing innebär att man anammar olika delar av den svarta kulturen utan att egentligen vara svart, och därigenom tjänar pengar eller får andra fördelar. Ett uppmärksammat fall rör en så kallad influencer på sociala medier som ser svart ut på sina bilder utan att vara det.)
Hon vill även beskriva hur vardagen ser ut för en ung, svart muslimsk tjej. Hennes tankar – när hon är på väg till en anställningsintervju – har nog inte så mycket gemensamt med vita tjejers och killars tankar i samma situation.
– De andra tänker på frågor om jobbet och hur de ska svara medan jag måste tänka på mitt sätt att prata och att betona ord, på mitt sätt att uppföra mig. Trots religionsfriheten i Sverige hamnar jag i problem när jag utövar den, säger hon och förklarar sin upprördhet över "blackfishing".
– Det är tufft att vara svart, men en hel del svenska influencers, som är vita, låtsas vara svarta för att få fördelar, som till exempel få svarta följare eller sponsorer på sociala medier. Influencerna är vita, det är en fördel, men de vill också ta förmåner från de svarta genom att låtsas vara svarta med hjälp av smink, säger Farhiya Feysal.
Det är tungt och jobbigt, vilket inte ska döljas, men som tur är finns det också gemenskap och samhörighet. Och hopp. Det är med glädje och hoppet som de åker till Rinkeby.