– Jag trodde att det skulle bli större reaktioner. Jag hänger ju faktiskt ut människor, men jag motiverar det väl.
Johan Perwe har slagit sig ner i en av stolarna längs med de stora fönstren i stadsbiblioteket. Han pratar om reaktionerna som han har fått på boken "Mörkläggning" som kom ut 2016. I den går han igenom tiden mellan 1933 – 1945 sett ur Norrköpingsbornas perspektiv – vilka sympatiserade med Nazityskland? Vilka gjorde motstånd?
Sedan i våras har han kommit hit till biblioteket och grävt bland dokumenten i arkiven. Den här gången för att undersöka Linköping under samma period.
– Jag är född och uppvuxen i Norrköping så jag känner till den här rivaliteten mellan industristaden och ämbetsmannastaden. Då blir man nyfiken på om det fanns någon skillnad?
Han betonar att han är i början av sitt arbete och har fler frågor än svar än så länge. Några av frågorna kommer från kvalificerade magkänslor: som att regementet i staden kan ha odlat en del nationalsocialistiska tankar och sympatier.
– Regementet var väldigt framträdande här och på andra håll i landet har dessa miljöer fungerat som grogrund för konservativa och högerextrema idéer, säger Johan Perwe.
En skillnad städerna emellan som han har börjat skönja är att det demokratiska motståndet mot nazismen var större i Linköping. Ett motstånd som symboliseras av en händelse på Stora torget 1943 då Nationalsocialistiska arbetarpartiet höll ett möte, men stötte på våldsamma protester.
– Det tyder på att det fanns en stark demokratisk kraft, något som jag inte upptäckte i Norrköping på samma sätt. Sen ska det sägas att detta var mot slutet av kriget och folk började förstå att Tyskland skulle förlora. Det var få nazisympasitörer kvar mot krigsslutet.
Linköpingsbornas motstånd kommer att spela en central roll i boken. Men för att levandegöra det efterlyser Perwe personliga berättelser om de som var med.
– De som gjorde motstånd, de som stod upp för mänskliga rättigheter. Men det är svårare att hitta material kring dem, de kanske inte var organiserade eller hade några släktingar som har sparat material.
Ett annat problem när det gäller dokumentation från den här tiden är att mycket har rensats bort.
– Det är nog ofta så att man slängt de brev där en anhörig ger uttryck för tveksamma, pronazistiska tankegångar, säger Johan Perwe.
Hur stort det faktiska stödet för nazismen var i Linköping är svårt att veta. Det bästa tillfället att få en mätbar översikt var vid valet 1938 då nationalsocialisterna fick ett hundratal röster.
– Det var väldigt marginellt, kanske bara någon procent av de röstberättigade. Men det är inte bara de som röstar på ett nazistparti som kan gå runt och bära på dessa tankar eller ge sitt stöd på något annat sätt.
Från och med januari och fram till juli ska Perwe arbeta heltid med boken. Han tar tacksamt emot tips från läsare om personer, organisationer och händelser.
– Om någon sitter på en kartong med brev eller papper från ens föräldrar eller mor- och farföräldrar så kan det vara av stort intresse. Men det kan räcka med ett namn som jag skulle kunna gå vidare med.
Att skriva en bok om nazismen på lokalnivå i ett land som inte deltog i kriget tycker Perwe är viktigt.
– Vi ser att nazismen finns kvar än i dag, varför är det så? Om du vet om att din farfar var nazist och kunde fortsätta efter kriget som om ingenting hade hänt, ja då kan väl barnbarnen också göra det? Det syns också att de platser där nazismen är som störst i dag är gamla nazistfästen. I förra boken var jag mån om att inte dra några paralleller till i dag, men nu kanske jag borde sticka ut hakan lite mer.
Johan Perwe tar emot tips på mailadressen johan.perwe@jpscript.com