Under de fem åren som dröjde mellan albumen har Martin Elisson och Adam Bolméus dock inte varit helt borta från scenerna.
– Vi har spelat lite sporadiskt i olika konstellationer. Om någon har frågat oss så har vi ofta kommit och spelat. Det är inte så himla svårt att få oss att komma, säger Martin Elisson.
Det nya albumet heter "Hästpojken är död". Elisson förklarar tillkomsten av titeln på samma sätt som bandnamnet kom till: "Det bara sades och så lät det bra". Albumet har beskrivits som omisskännligt Hästpojken men mer ångestfyllt än tidigare.
– När vi precis hade släppt skivan frågade många: "Jaha, hur låter nya skivan?". Då hade jag noll distans till det och kunde inte svara. Nu har jag kanske lite mer distans men jag kan inte påstå att jag lyssnat på skivan särskilt ofta. Någon gång, när man har bedövat sig med lite alkhol, kan man kanske göra det.
Har musiken och texterna blivit "vuxnare" samtidigt som ni har åldrats?– Om France Gall är en artist som låter väldigt ungt och Eldkvarn är ett band som låter gammalt, så vet jag inte om vi är närmare Eldkvarn än vad vi har varit tidigare, säger Elisson och fortsätter:
– Jag vet inte vad definitionen av att låta vuxen är. Det låter väldigt negativt, det låter moget och tryggt.
Intentionen, om det nu fanns någon, var att albumet skulle bli så poppigt som möjligt.
– Att hitta poppen – som ABBA – är alltid målet. Vi har försökt lite rockigare element ibland men det är inget jag känner mig hemma i. Kanske för att det är lättare att komma undan med våra "deppiga" och "verkliga" texter med en glad poppig melodi bakom.
Bandet har några spelningar från i somras bakom sig och känner sig redo och taggade att ge sig ut på turné, som inleds på L'Orient på fredag.
Känner ni er efterlängtade?– Nej, det vet jag inte. Ibland när man spelar och folk är glada känner man sig lite efterlängtad men nej, det har jag nog inte känt. Det hade nog varit värre om vi hade känt: "tänk vad de längtar efter oss!".
Kommer vi fortsätta att märka av er efter turnén?– Vi brukar inte planera särskilt långt. Vi har försökt lägga upp femårsplaner och sånt, som de gjorde i Sovjet, men det kapsejsar alltid. Det är bättre att bara låta det bli som det blir – så att man inte behöver känna sig så dålig hela tiden, för att man inte levt upp till planen.