När Corren besöker Passagen dagen innan vernissagen för "Please come back" står konstnären fortfarande i färgfläckade kläder och målar på en av konsthallens väggar. Flera av utställningens stora verk är målade på plats, direkt på väggarna och därmed unika för Passagen. Om än flyktiga.
– Jag planerar alltid utställningarna efter lokalens proportioner, säger Husk Mit Navn.
Att måla på väggar är välbekant för honom. Han började karriären som graffitimålare för drygt 20 år sedan, och är sedan början på 2000-talet en av Danmarks mer kända konstnärer. Ofta kallas han gatukonstnär, men det är ett begrepp han själv aldrig använder.
– Jag målar både inomhus och utomhus, men jag har gjort utställningar i 15 år och gör mer saker inomhus. Folk frågar alltid "hur känns det att göra saker inne", men det har jag gjort i hundra år, säger han.
Till "Please come back" har han tagit med sig konst från hela sin karriär, men utställningen består rämst av grafik från de senaste tre, fyra åren. Allt är serieinfluerat och en del är mer eller mindre rena skämtteckningar. En del är mer spektakulärt än annat. Som den stora lastbilen, vars flak består av en griffeltavla fri för besökarna att ta sig an.
– Den kan barn eller vuxna avreagera sig på. Under ordnade former. Det är Linköpings första lagliga graffittilastbil, säger Husk Mit Navn.
Någon tydlig röd tråd är svår att hitta, förutom själva tecknarstilen. Men man kan se en kronologisk utveckling. På senare år har det blivit betydligt mer föräldrar- och barn-bilder.
– Man kan få någon aning om hur jag lever, jo. Många verk handlar om vardag. Både sånt jag själv upplever och sånt jag ser hos andra, säger han.
Han visar ett par bilder, där vardagsskildring, samhällskritik och humor samsas. Ett barn sitter framför tv:ns Kalle Anka och blir servad med kakor och godis av två närmast tillbedjande curlingföräldrar. En mamma joggar med ett chipsätande, överviktigt barn i barnvagn.
Men i mångt och mycket är det de yttre omständigheterna som bestämmer konsten. Som när han blev inbjuden till en annan utställning i Sverige, men fick veta att det inte fanns några pengar till att transportera konsten.
– Jag behövde få ner en hel utställning i en resväska. Då kom jag på det här, säger han och pekar på de stora pappfigurer iklädda vanliga kläder som sitter på flera väggar.
– På så sätt kunde jag få ner 20 skulpturer i en påse.
En utomhusväggmålning har det blivit också i Linköping. Redan i februari fick han tillträde till en stor vägg vid Industrigatan i Linköping, där han målat en stor hund med sin matte. Väggen ska rivas, men det finns en förhoppning att den ska finnas kvar utställningsperioden ut.
– Det var Lars-Ove (Östensson, konsthallschefen) som frågade om jag ville komma och se lokalen här. Men då frågade jag om jag kunde få måla någon vägg också. Jag ville inte åka tåg i fyra timmar bara för att titta på lokalen. Det hade räckt med ett par kvadratmeter, men sen när jag kom dit var det en kämpevägg. Och jag hade bara en dag på mig... Men så kom jag på att kopplet kunde fylla hela väggen, så det gick fint.
Husk Mit Navn ("Kom ihåg mitt namn" på svenska) är en pseudonym han använt sig av sedan 2001, och han vill inte visa sitt ansikte på bild. Ett arv från tiden som graffittimålare där anonymiteten är självklar.
– Det är ett mycket skönare sätt att arbeta på. Min konst har blivit mycket exponerad i Danmark och jag vill gärna ha ett fullständigt vanligt liv. Om man en gång har ett känt ansikte kan man inte välja bort det.