I kväll kan Steffo bli tolv år igen

Det är två dagar kvar till finalen av ”Let’s dance” och Steffo Törnquist har det hektiskt. Det är intervjuer och repetitioner i sprintertempo. Vår intervju försenas eftersom annat kommer emellan och när han till slut tar telefonluren är hans första ord:

–Ja, kör!

En del kanske höjer på ögonbrynen åt att han tagit sig till final, men med tanke på att Steffo Törnquist är utbildad gymnastiklärare och dessutom gärna drar ett solo på elgitarren så känns det ändå ganska logiskt. Han borde vara hyfsat kompis med kroppen och dessutom ha taktkänsla.

– Ja, så tycker kanske du, men när jag dansat tidigare så har det aldrig varit särskilt roligt. Dessutom har jag inte kunnat. Men eftersom jag visste att jag har taktkänsla och musikalitet så kändes det uppenbart att jag inte skulle bli årets driftkucku, den där tjocka farbrorn som alla garvar åt. Att jag sen fann glädje i att dansa, det var en fullständig överraskning. Det har gjort att jag blivit bättre och att det har varit roligt att träna. Jag har gjort enorma framsteg som jag inte ens kunde drömma om. Och jag fortsätter att göra det, säger han.

En hel del av snacket runt Steffo Törnquist har handlat om hans viktminskning. Han har tappat närmare 20 kilo sedan tävlingen drog i gång, och hans efterhängsna knäproblem har blivit bättre i takt med att musklerna runt lederna tränats upp.

– Ett av skälen till att jag ville vara med i ”Let’s dance” var för att förbättra min hälsa, och det har gått långt över förväntan. Dans är en strålande motionsform.

Du är känd som en livsnjutare, med stor kärlek till cigarrer och sprit. Hur blir det med det nu? Rökning och alkohol är ju inga dunderkurer för hälsan.

– Rökning håller jag inte på med, jag njuter cigarr och pipa. Det är en enorm skillnad. Jag smakar bara på röken och drar aldrig halsbloss, så det är inte hälsofarligt. Läs någon av mina böcker så förstår du skillnaden. Och alkohol kan visst vara hälsobefrämjande, så länge man inte överkonsumerar. Det gör inte jag.

Vad är mest njutningsfyllt i dansen?

– Det finns många dimensioner. Det här är ju pardans, och när man gör något ihop som stämmer så är det riktigt njutningsfulla ögonblick. När ett plus ett blir tre, så att säga. Men det handlar också om ren rörelseglädje. Det har även var njutningsfullt att lära sig något helt nytt.

Steffo Törnquists mamma flyttade nyligen från Linköping till Stockholm, och har funnits på plats i TV4-studion under tävlingarna. Det har varit betydelsefullt för honom.

– Eftersom min pappa dog i höstas så har det varit viktigt för mig. Jag märker att hon varit glad och stolt, och det gör även mig glad. Vårt slow fox-nummer var till pappas ära eftersom han och mamma träffades på en dansbana en gång i tiden. Min mamma har en roll i det här.

Har du fått avstå något under tiden med ”Let’s dance”?

– Ja, det har jag ju. Jag har gjort ”Nyhetsmorgon” i TV4, men i övrigt har jag rensat agendan från föredrag, bokskrivande och det andra som jag håller på med. Men det är ingenting jag sörjer. Det här är bland det roligaste jag gjort i hela mitt liv.

Hur viktigt är det att vinna finalen?

– Det vore löjligt roligt i alla fall. Jag har vunnit ett och annat i mitt liv, och jag förvandlas alltid till en tolv-åring när det händer. Samtidigt är det här bara en lek, och i jämförelse med de stora händelserna i livet så är det ju betydelselöst, men i stunden så blir det ändå oerhört viktigt.