Det var fyra vitt skilda litterära genrer som delade scen på Stora teatern i Linköping. Årets Almapristagare Barbro Lindgren, bland mycket annat känd för barnböckerna om Loranga, Masarin och Dartanjang. John Ajvide Lindqvist, ofta kallad svensk skräckmästare. Linköpingsbördige advokaten Per E Samuelson med sin kollega Lena Ebervall som utgår från svenska rättsfall i sitt författarskap. Samt inte minst Elin Boardy som har skapat en egensinnig fortsättning på "Skattkammarön".
Jubileumskvällen drog nästan fullt hus, även om trycket på biljetterna inte var tillnärmelsevis lika hårt som ifjol när dragplåstret hette Leif GW Persson.
John Ajvide Lindqvist var först ut med en rasande energi och teatraliskt kroppsspråk. Han hade publiken i sitt grepp från start när han berättade om arbetet med sin senaste bok "Himmelstrand".
– Jag brukar få fixa idéer, vitt skilda bilder och det som tar absolut längst tid är att försöka få ihop de bilderna.
Inför skrivandet av boken var en av de bilderna karavansällskap som reser runt till campingplatser i olika städer. I boken vaknar ett sällskap en dag upp i ett öde landskap.
– Överallt är det gräs. Inte vildvuxet gräs, utan centimeterklippt gräs så långt ögat kan nå. Det tyckte jag var en väldigt obehaglig bild, säger författaren.
Kvällens konferencier var Anna Lindberg, medieutvecklare och tidigare medarbetare på Correns kultur- och nöjesredaktion. Hon tog upp ämnet hämnd, som är återkommande i Ajvide Lindqvists böcker.
– Hämnd är ett tacksamt ämne, säger han själv.
– I fantasin kan vi leva ut vårt behov av hämnd. I vår första bok kunde jag hämnas på en elak professor, det var ett hemskt porträtt, säger Lena Ebervall med ett skratt.
På en annan del av den litterära kartan befinner sig Elin Boardy. Hennes tredje bok är en nytappning av Robert Louis Stevensons klassiker "Skattkammarön" – nu med titeln "Mary Jones historia".
– Jag hade den här konstiga idén i mitt huvud väldigt länge, men det var när jag uppfann köksflickan som jag kände att det kunde gå.
Till skillnad från originalet är det nämligen inte den enbente Long John Silver, utan köksflickan Mary Jones och hennes perspektiv, som boken handlar om.
– Det är en flickas uppväxthistoria, snarare än en pojkbok om pirater, säger Boardy men betonar att hon samtidigt är Stevenson trogen.
Författarsamtalet övergår till att handla om tid och rum. Att skriva om saker som faktiskt har skett, eller att hitta på helt från början.
– Jag tycker att det är förskräckligt roligt att vara i olika tider, på olika platser. Det är befriande att slippa de krav som det innebär att skriva om samtiden, säger Elin Boardy och hintar om att hennes nästa bok ska utspela sig i medeltiden.
– Historien är ju fast. Den rör inte på sig som nutiden gör, för att inte tala om framtiden, tillägger Per E Samuelson.
I en intervju i Corren i början av oktober sa Barbro Lindgren att hon inte själv kunde förstå hur hon kommit på en berättelse som den om Loranga, Masarin och Dartanjang.
– Jag har ju ingen fantasi. Jag tar verkligheten och sedan ändrar jag bara lite, säger Lindgren lurigt och drar ner kvällens hittills största skratt.
I pausen trängdes besökarna framför borden där författarna småpratade och signerade sina böcker. Efter pausen var det duon Samuelson och Ebervalls tur att ställa sig längst fram på scenen, innan Barbro Lindgren avslutade kvällen med att bjuda på många skratt men även en och annan tår.
Tyvärr gjorde tidningens pressläggning att Corren missade den andra delen av författarafton.