– Ja, det är väl inte dåligt? säger Bruno Andersson.
Han har varit med i bandet ända sedan starten i september 1973. Då hette bandet Sten Lindblads storband men när Lindblad hoppade av efter två år bytte bandet namn efter förstetrumpetaren Ingemar Wåhlin.
– Det är jag, Margareta Karlsson och Arvid Johansson som har varit med från början.
När Ingemar Wåhlin gick bort byttes namnet till bara Wåhlin Big band.
– Vi ville markera att Ingemar inte var med längre samtidigt som man inte helt kan byta namn på ett legendariskt band.
I dag består bandet av sexton personer och speltillfällena per år brukar kunna räknas på ena handens fingrar.
– Det är många som är engagerade på annat håll, vi får inte till det. Men vi repeterar fortfarande då och då, det är inte lätt att få ett band att låta bra om man inte repeterar!
Annat var det förr då Ingemar Wåhlin Big band spelade på Frimurarehotellet varje torsdag i 17 år mellan 1973–1991.
– Det blev ungefär 700 kvällar. Jag tror inte att det finns ett band i Sverige som gjort något liknande, det vågar jag lova. Vi spelade med hela svenska jazzeliten.
Till 45-årsfirandet på Sagateatern på lördag klockan 15 gästas bandet av solisten och Linköpingsmusikern Erik Söderlind.
– Han är en av våra mest anlitade jazzmusiker. Han spelar hur mycket som helst och är hur duktig som helst.
Kommer ni fira 50-årsjubileum om fem år?– Det vågar jag inte uttala mig om. När vi firade 35 år sa vi: "orkar vi verkligen hålla på ett tag till?" men nu är vi framme vid 45 år så det kanske blir 50 också?