Rhys Clarstedt Frank, eller bara Rhys som hon är bättre känd som, ligger på en brygga i Stockholm när vi ringer upp.
– Jag satsar verkligen på att bara bada när jag är hemma. Jag blir avundssjuk på alla andra som kan bada när jag är ute och reser.
Den 20-åriga svensk-amerikanska sångerskan är mitt uppe i sin första stora sommarturné. Förra året gjorde hon fem spelningar, i år runt trettio. Och det tätare spelschemat tär på de traditionella sommaraktiviteterna.
– På ett karriärmässigt sätt är det ju förstås skitkul med massor av spelningar. Men på ett annat sätt... man jobbar ju hela sommaren. Det är kul men, you know, man får inte sitt sommarlov.
Sedan genombrottet för två år sedan med låten "Swallow your pride" har hon fyllt på med ytterligare en handfull singlar med, som hon själv kallar det, "cry your eyes out-music".
– Jag kommer nog att fortsätta på det temat. En del låtar går väl emot det litegrann då de har glada melodier och är ganska peppiga, men om jag tror rätt så kommer det fortsätta att bli mörkare och mörkare.
Varför har det blivit så?– Det var väl för att jag gick igenom ett heartbreak när jag började skriva musik och insåg att det var det jag ville skriva om, det enda som jag kunde skriva om. Nu känner jag att jag kan skriva lite gladare låtar också, för att jag är gladare. Men sorgliga låtar är de bästa låtarna.
På kort tid har hon etablerat sig som ett namn att räkna med på den svenska popscenen och syns och hörs ofta i radio och TV. Men huvudpersonen själv har inte riktigt landat i framgången.
– Nej, det tror jag inte. Det känns lite, vad heter det, "outlandish" – lite konstigt – när man tänker på det. Det är mitt jobb, det jag gör på helgerna. Men när jag kommer hem så sitter jag bara hemma och lökar eller badar med mina kompisar. Så, nej jag har nog inte landat och det vill jag nog inte göra heller.
Men du vill inte stanna kvar på den här nivån, du vill ännu högre?– Ja, det här är bara inledningsfasen, det här är lite övning. Det kanske låter kaxigt men så är det.
I slutet av augusti gör hon en av sommarens sista spelningar i Linköping på Stadsfesten. Till hösten kommer sedan hennes första album och hon antar att det blir en turné till.
Har du varit i Linköping förut?– Nej, det har jag inte. Eller? Jag brukar alltid blanda ihop Linköping och Lidköping. Men nej, jag har nog inte varit i någon av dem.
Vad kan publiken förvänta sig?– Något ganska personligt, jag tenderar att rabbla väldigt mycket när jag är uppe på scen och går lite "off book" och pratar om random saker. Det blir lite sorgliga låtar som man kan känna igen sig i. En mysig kväll helt enkelt.