Marcelo Raisi är trött förmiddagen när vi ses. Ensamkommande flyktingbarn ringer honom för att få råd om hur man kan komma in i det svenska samhället, och kvällen innan åkte han ut till några av dem på ett boende.
– Det hade uppstått problem mellan några pojkar, och ingen där kunde deras språk. Det var ingen stor sak, men jag blev kvar till klockan tre i natt. De behövde bara få prata med någon, säger Marcelo Raisi.
Under tre år, fram till 2014, anordnade han världsmusikkonserten God nouruz i Linköpings domkyrka. Målet var att musiken skulle förena människor från många olika håll. Konserterna drog en publik på 700–800 personer, och i bänkarna blandades svenskar med invandrare.
– Jag älskar Linköping, och jag vill göra staden ännu bättre. Med kärlek. Under de här konserterna satt människor från många olika kulturer bredvid varandra. Vi behöver mötesplatser, vi behöver träffas, och det här var ett sånt tillfälle, säger han.
Arbetet med att arrangera konserten gjorde han till stor del själv. Han sporrades av att han kände ett starkt stöd från bland andra Ann-Cathrine Hjerdt (M), Linköpings förra borgmästare.
Men 2015 blev det ingen konsert, och det blir det inte i år heller. Efter maktskiftet hösten 2014, då Helena Balthammar (S) tillträdde som borgmästare, upplever Marcelo Raisi att han hamnat ute i kylan.
– Jag försökte få prata med Helena Balthammar – fem minuter skulle räcka, bara så att jag fick visa henne vad jag åstadkommit – men fick beskedet att jag skulle få vänta i flera månader. Ointresset fick mig att helt tappa orken, och därför ställde jag in God nouruz året efter.
Han vill arrangera konserten igen, men säger att han behöver lite uppmuntran och stöd från stadshuset för att orka.
– Då kör jag gärna igång igen.
Marcelo Raisi menar att det är lättare att få bidrag från Linköpings kommunen för arrangemang med svensk kultur, än när det gäller mångkultur.
– Titta på Stadsfesten om somrarna, där finns ju bara svensk kultur. Vi behöver arrangemang där svenskar och invandrare kan mötas, säger han.
Han framhåller också domkyrkans betydelse som en plats där många känner sig hemma, även de som inte är kristna.
– Det är en bra plats, den bästa. Jag har sett muslimer komma in för att tända ljus för sina nära och kära. Människor som aldrig skulle gå för att lyssna på musik i konserthuset, kommer till domkyrkan, säger han.
Linköpings borgmästare Helena Balthammarkänner till God nouruz-konserterna som Marcelo Raisi anordnat i domkyrkan, och de har också träffats kort. Men sedan går deras versioner isär.
– Jag hänvisade honom till kultur- och fritidsnämnden, eftersom jag uppfattade att han ville ha ekonomiskt stöd för sitt evenemang. Det är ju där man hanterar såna ansökningar. Jag arbetar inte opolitiskt med kultur- och fritidsfrågor, säger hon.
Förra borgmästaren Ann-Cathrine Hjerdt (M) stöttade evenemanget helhjärtat, men att Helena Balthammar skulle ha vänt det ryggen håller hon inte med om.
– Jag uppfattade inte att Marcelo behövde ett personligt stöd, och jag vet inte heller vad det i så fall innebär. Jag träffar ständigt många olika sorters människor för att lära mig mer om deras förutsättningar, säger hon.
Marcelo Raisi menar att Linköpings stadsfest kan vara en mötesplats för fler människor om den inte bara handlar om svensk kultur. Hur ser du på det?
– Det finns säkert saker vi kan utveckla. Jag tänker mig att jag och Marcelo säkert kan ha ett bra samtal om det tillsammans med Visit Linköping som arrangerar stadsfesten.