Första separatutställningen kan vara en pirrig historia för många konstnärer. Den här debutanten verkar samlad och yster på samma gång. Det senare märker man inte så mycket av i hennes konst. Bilderna framstår som harmoniska, bjuder lugnt in betraktaren till funderingar över ämnesvalets upphov.
En återgivning av sambons bokhylla tycker jag är det intressantaste verket. Det är det enda broderiet som visas.
Men det är gjort med mycket kärlek och tålamod, är detaljerat och anspråksfullt och speglar en ung mans ihopsamlade "bokhyllerekvisita", från barndomen till vuxen ålder - en dokumentation, omvandlad till konst.
Två blyertsteckningar visas. Källan av tålamod har inte sinat. Båda präglas av en snudd på superrealistisk stil, men med en ton av surrealism. De verkar visualisera en sorts mentala frågeställningar som känts angelägna för konstnären.
Huvudnumren utgörs annars av fyra oljemålningar. Här kan man se att verken producerats av en fortfarande ung människa, inte så mycket vad gäller bildinnehåll, som beträffande det rent tekniska.
I stora drag fungerar tekniken helt tillfredsställande. Ett par bekväma fåtöljer skulle man inte vilja se återgivna på något annat vis, inte heller det burriga håret på en kille i en vilstol.
Men en del annat finns att putsa på. Händer, exempelvis, är omvittnat svåra att få till. Men man får inte vara oskälig i kraven på någon som bara är ett par år över tjugo.