Hans föräldrar ville att han skulle satsa på konsten, men Iddi Bashir ville bli fotbollsproffs. Han spelade sig också upp i Kenyas högsta division, men sen tog det stopp.
– Det var så mycket korruption inom sporten, det var svårt att få ut en lön. Nu har det blivit bättre, men det fick mig ändå att ge upp fotbollen, säger han.
Han flyttade hem till familjen, visste inte riktigt vad han ville, hamnade i ett gäng, slogs och bråkade, plockades in av polisen.
– Varje gång kom mamma och lyckades få hem mig, säger han.
Men när flera av hans gängkamrater dödades i ett bråk kände han att det var dags att försöka hitta ett bättre liv. Han flyttade till ett annat område, gjorde batiktryck, började måla, var med och startade en grupp som jobbar med att få bort ungdomar från brottslighet.
– Konsten förändrade mitt liv. Den gjorde att jag fick många nya vänner, säger Iddi Bashir.
I hemstaden Nairobi jobbar han nu med att hjälpa barn och ungdomar från fattiga områden.
– Jag jobbar med flera olika grupper från slummen. Jag hjälper dem att trycka t-shirts, göra vykort, halsband, alla möjliga saker. Om de är sysslolösa är det lätt att de halkar in i kriminalitet. Konst ger dem något annat att tänka på. Några av dem har börjat sälja tröjor med egna tryck, säger han.
Via en bekant på Linköpings universitet fick han kontakt med Linköpings kommun, och det har lett till att han under september finns i Skäggetorps centrum för att arbeta konstnärligt med ungdomar. Tre dagar i veckan är det drop-in på eftermiddagarna, på andra tider kommer bokade grupper. Den här dagen är det Unga kris som målar i Iddi Bashirs tillfälliga ateljé bredvid biblioteket.
Nima Davoudi har börjat måla en dinosaurie från ena hörnet av duken, medan Cristoffer Söderberg, ordförande i Unga Kris i Linköping, kontrar med friare former från den andra sidan.
– Jag planerar inte exakt vad det ska bli. Det är som när man pratar eller rappar, det visar sig efterhand, säger Nima Davoudi.
Besöket hos Iddi Bashir är en del av Unga Kris projekt Power som syftar till att få ut unga i arbetslivet eller tillbaka till skolan.
– Att vi ville komma hit var för att det är kul att få skapa något och uttrycka sig, säger Cristoffer Söderberg.
Iddi Bashir ger synpunkter och råd om någon behöver det, men i huvudsak låter han alla närma sig färgerna och penslarna på sitt eget sätt.
– Det är fritt, de får göra vad de vill. Om det behövs kan jag visa hur man blandar färg eller så, säger han.
Kvällen före var det drop-in och runt 20 personer kom förbi, kollade vem Iddi var och vad han pysslar med.
– Ryktet om att jag finns här har väl spridit sig. Jag fick hålla öppet extra länge, säger han.