Sedan 50-talet har makarna arbetat ihop, var och en med sitt, men samtidigt tillsammans. De har en gemensam grundsyn, rotad i konstruktivismen, som handlar om abstrakta geometriska former. Men medan färgen är viktigast för henne, så betyder formen mest för honom. Textil är deras gemensamma material, men sedan 70-talet har Per även arbetat med måleri och skulptomåleri (målade objekt).
– Jag började med svart och vitt. Det var färg för mig. I jämförelse med att väva gick det ju fortare, och det passade mig som gärna gjorde serier med variationer på sammatema. En akrylmålning kan du ha klar på en eftermiddag, när det gäller väv kan det handla om en månad, säger Per Pettersson.
I den stora väven "Turbin" smälter deras olika inriktningar samman. Per har gjort det rundade mönstret, medan Eva löst det vävtekniska och bestämt den blåskiftande färgen. Vid större verk har själva vävningen varit ett lagarbete.
De inrättade sin första ateljé i Norrköping på 50-talet, och har en en lång rad offentliga utsmyckningar – främst till Norrköpings kommun – och utställningar i sin meritförteckning. Numera bor de i Lund, och även om takten saktat ner så arbetar de fortfarande dagligen. Pers senaste verk, skulptomålningen "Trombon", hann precis bli klart innan det skjutsades till Linköping. En avdelning på utställningen visar deras arbetsplats hemma, full av skisser, vävar och olika arbeten.
– Vi bor i en trea, så jag har inte plats för en stor vävstol, men jag har en vävram och en liten vävstol, Lillstina, som jag arbetar med, säger Eva Pettersson.
Har fingrarna ett behov av att fortsätta väva?
– Inte fingrarna, men sinnet.