Är det något som är återkommande när man läser om Seinabo Sey så är det beröm. Lovorden finns överallt och musikjournalisten Jan Gradvall utnämnde hennes singel "Younger" till "en av svensk musiks starkaste debuter genom alla tider". Att det finns en väldig bärkraft i melodin och hennes mörka, mäktiga soulröst bevisas inte minst av att den avskalade akustiska versionen av låten nått 24 miljoner spelningar på Spotify, drygt två miljoner mer än originalversionen.
– Mitt nyårslöfte är att verkligen försöka ta till mig det positiva som sägs. Höra det, känna det. Samtidigt har jag väldigt mycket i vardagen som gör att jag känner mig väldigt vanlig. Det är mycket disk, tvätt och logistik. Det gör att det är lätt att känna sig ödmjuk inför verkligheten, om man säger så.
Hur hanterar du kritik?
– Jag kan nästan tycka att det är skönt när någon ger mig kritik för sånt som jag själv tänkt på, det bekräftar att jag behöver förbättra just det. Så länge det handlar om musiken, och inte är ett personangrepp, så välkomnar jag det nästan. Kritik kan vara väldigt givande.
Hon är född i Stockholm, men bodde under uppväxten delvis i Gambia, där hennes pappa, musikern Maudo Sey, var född. När Seinabo gick i lågstadiet återvände familjen till Sverige och bosatte sig i Halmstad. Hon gick i musikklass och flyttade i tonåren till Stockholm för att gå soullinjen på Fryshuset.
Hur upptäckte du din röst?
– Inte som en blixt från klar himmel. Musiken har alltid funnits omkring mig, i vardagen, tack vare mina föräldrar. Mitt tydligaste minne är väl från när jag var runt 13 och skulle sjunga på en musiklektion. Jag och en kompis gjorde en duett av Usher och Alicia Keys. Efteråt var rummet tyst, och folk tittade lite konstigt. Min musiklärare sa något i stil med "det där är du bra på . . .". Det var nog första gången jag förstod att jag var lite extra bra.
Har din pappa påverkat din musik?
– Inte musiken, men våra röster är lite lika. Det som påverkat mig mest är nog hans filosofiska inställning till livet. Han hade ett konstigt sätt att blanda wolof, arabiska och svenska och berättade mycket anekdoter, gav många råd om livet. Mitt sätt att skriva låtar, eller snarare det de handlar om, är nog kopplat till honom.
När Seinabo Sey sommarpratade i P1 förra året handlade programmet bland annat om hur sällan hon såg någon med hennes hudfärg i tidningar eller i reklam under uppväxten. Nu är hon själv en förebild för andra, och har inget problem med det.
– Det gör väl inget om någon vill vara som mig, det gör inte att jag känner att jag måste vara på ett visst sätt. Det är så jävla viktigt att även en kvinnlig förebild får vara komplex och en hel person.
Hon tog även upp tuffa kroppsideal och synen på människor som inte följer det trådsmala idealet.
– Det senaste året, när jag varit lite känd, har det varit lättare, men innan dess har ju samhället mer eller mindre förklarat för mig att mitt utseende, mitt naturliga tillstånd, är fel. Så det ska nog till många år innan det känns på riktigt, att även jag är okej. Jag kämpar med det, som alla kvinnor gör, hela tiden.
I början av 2015 kom en serie frimärken som lyfter fram svensk popexport. Tillsammans med Robyn, First Aid Kit, Max Martin och Avicii är Seinabo Sey en av dem som avbildas.
– Jag brukar tänka att när jag är gammal och ingen riktigt tror på att jag verkligen hade en karriär en gång, då kan jag plocka fram det där frimärket och visa för mina barnbarn. Visa att jag i alla fall fick mitt ansikte på ett frimärke, säger Seinabo Sey och skrattar.