Korslagda kukar vann pris för "årets liveupplevelse" och jag tror att alla som var på Platens i fredags kan skriva under på det.
Klockan är 22:15 inne på Platens Bar och ena sidan av publiken skriker "Korslagda!" varpå andra sidan svarar med "kukar!". Det är packat här inne och skorna klibbar fast i det öldränkta golvet. Snart kliver instrumentalisterna fram och strax därefter kommer den osannolika rockstjärnan Ubbe Nyström ut. Publiken går bananas. Alla skriker "Ubbe, Ubbe, Ubbe" samtidigt som punkpensionärerna längst fram försöker hala fram sina Android-telefoner för att ta en skakig bild på den karismatiska sångaren.
Otroligt nog hade Ubbe, eller Stefan Sjur som han egentligen heter, aldrig stått på en scen innan bandet gjorde sin första spelning för två år sedan - bara några dagar innan hans 50-årsdag. Det hela känns helt orimligt i dag när hans röst skär genom rummet som en rostig såg. Vanligtvis är han elektrikern Steffe i Älvdalen men i kväll är han rockstjärnan Ubbe, dyrkad av hela Platens.
Musiken är en sorts häxblandning mellan AC/DC, Vikingarna och Eddie Meduza. Jag vet, det går typ inte ens att föreställa sig men förenklat kan man väl säga att det är som att arvfienderna punkarna och raggarna har slagit sina påsar ihop. Och det svänger, oj vad det svänger.
Även fast Korslagda kukars låtkatalog inte sitter i ryggmärgen på mig så är varenda riff en käftsmäll och varenda refräng en allsångsfest. Och mellan låtar som "Holmgren refererar" (där man fått med sig fotbollskommentatorn Niklas Holmgren och hans "måååål"-vrål) och "En sån här chans får man bara en gång i livet (en uppenbar nickning till Dalarnas kändaste YouTube-klipp) fortsätter publiken att växelsjunga "Korslagda! Kukar!" samt skandera Ubbes namn. Det är någon sorts skev Beatles-mani, där de skrikande tonårstjejerna är utbytta mot övre medelålders män i jeansvästar.
Fotbollskommentatorn Niklas Holmgren gästar på låten "Holmgren refererar" med sitt klassiska "mååååål"-vrål.
Men det är inte bara Ubbe som är en stjärna i bandet. Gitarristen Pedro Sanchez (egentligen Håkan Sörle) är också en otrolig syn, dels rent visuellt då han ser ut som att han precis stigit ut ur en Tom of Finland-teckning, men även rent musikaliskt. Han får det svåra att se enkelt ut och liksom axlar rocken genom att blanda Chuck Berrys boogie woogie-riff med AC/DC:s raka powerchords.
För några dagar sedan vann bandet pris för "årets band" och "årets liveupplevelse". Visst, det var på Dalecarlia Music Awards - Dalarnas lokala musikgala, men Korslagda kukar är en av årets liveupplevelser även i Östergötland, ja i hela Sverige.