Det är nog ingen överdrift att påstå att Stora hotellet, både som verksamhet och som fastighet, spelade en avgörande i Johan Krouthéns liv.
Det var nämligen i en lägenhet i själva byggnaden som han föddes i november 1858, och det var i ett rum på Stora hotellet han dog 1932.
För den som är intresserad finns just nu, och under hela hösten, tio målningar upphängda på Storan. De representerar lite olika tidsepoker i hans måleri och därmed lite olika stilar. Det berättar Hans Nilsson, professor i historia vid Linköpings universitet och föreståndare för Centrum för lokalhistoria. Det är också han som står bakom hemsidan om den folkkäre Linköpingskonstnären.
– Han är en av Sveriges stora konstnärer. Hans tavlor säljer fortfarande till bra priser på auktioner. Särskilt här I Linköping och i Östergötland. De bästa målningarna går till rätt höga belopp på de stora auktionsverken. Det finns absolut ett stort intresse för honom fortfarande, säger Hans Nilsson
Av de tio tavlor som finns på Storan tycker han själv att två är särskilt intressanta. Det är en målning från Skagen och en från Bohuslän.
Varför just de tavlorna?
– Jag är inte konstkännare utan historiker men stilen att måla representerade något nytt, säger han.
Vad gjorde honom så omtyckt?
– Han målade en idyll som många dras till och det var också därför han blev så kommersiellt gångbar. Men han hade också fin teknik och har målat många själfulla tavlor som inte bara är solsken och pickande höns utanför ett vackert torp.
Krouthéns bana stod på sin höjdpunkt under 1880–90-talen. Efter det började han måla mer och mer tavlor för att försörja sin växande familj. Då bodde han i Stockholm och många konsthandlare insåg vad många av stadens familjer ville ha på väggarna.
– Att måla för brödfödan var han inte ensam om. Många konstnärer gjorde detsamma för att kunna försörja sig, säger Hans Nilsson.
Han och många med honom skulle gärna se ett Krouthénmuseum i Linköping. Varför det inte redan finns ett kan han inte svara på, men det är kanske den gamla devisen, ingen blir profet i sin egen stad, som spökar.
Men än är det ju inte försent. Vem vet vad som händer när Östergötlands museum (f d länsmuseum) öppnar efter renoveringen. Kanske får Krouthén sin egen lilla vrå? I alla händelser äger museet många av hans tavlor.
Men vem det är som lånat ut tavlorna till Storan, det förblir en hemlighet. Åtminstone ett tag.