Med "Ett leende i taget" går Linköpingsgruppen Teater Imba utanför det område med sprudlande fysisk teater som man mutat in tidigare. Soloföreställningen bygger på Thomas Häggströms egna texter och har vuxit fram i samarbete med kollegan Lena Ilmarson, som tagit rollen som regissör. Målgruppen är främst gymnasieungdomar.
– Som lärare har jag märkt att nedstämdhet, depression och bristande motivation är en realitet, men det är ju också ett stort samhällsproblem. Vi vill diskutera hur samhället tar sig an det här, säger hon.
När Thomas Häggström skrev de poesifärgade texterna fanns ingen tanke på att det skulle bli en föreställning. Istället var de hans sätt att få ur sig det som var svårt att prata om med andra.
– Jag mådde dåligt, men kände att mina känslor inte räknades. Jag kom ju från en bra familj, hade vänner och allt jag behövde. Varför skulle jag gnälla? säger han.
Vad har varit den stora utmaningen under arbetet med föreställningen?
– Att släppa kontrollen och göra mig själv väldigt utsatt. Den ärligheten måste till, annars blir det bara tomt, säger han.
Det låter tufft.
– Jo, men det är också därför det har varit intressant. Man måste in i det svåra för att få fram det vi vill visa, nedstämdhet och depression. Det är utmattande process, men den gör också att det känns som om vi åstadkommit något. Ifall jag kan beröra någon, om så bara en enda person, så har det varit värt det.