Låt mig bli underhållen

Just nu när jag sitter och skriver det här skiner solen utanför fönstret. Det verkar som om sommaren gör en tillfällig comeback, om än bara för en dag. Trots det ögnar jag med stor glädje igenom höstens och vinterns biopremiärer som ni hittar härintill.

Linköping2011-08-26 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För mig är den senare delen av året alltid en starkare säsong, och särskilt efter filmsommaren 2011 som enligt mig har varit rätt... ljummen.

Vi har sett den vanliga uppsättningen superhjältefilmer där "Captain America" ändå fungerade som någon form av ridåhöjare för en framtida serie av filmer. Harry Potter gjorde också en hyfsat värdig avslutning även om den där "åh-herregud-det-här-måste-jag-se-om"-känslan aldrig riktigt infann sig.

Min bästafilmupplevelse var förmodligen "Super 8" som på något vis slängde mig tillbaka till det där barnsliga äventyret. En väl berättad historia och ett klassiskt Spielberg-bildspråk gjorde att ett par timmar flöt i väg och lämnade en glad känsla i magen efteråt. Det kombinerat med att se den på Rigoletto i Stockholm, Sveriges bästa salong, förhöjer filmupplevelsen enormt. Salongen har en mycket bra duk och ett ljud som är massivt (inte högt, det är en stor skillnad mellan de begreppen). Linköping har en eller ett par hyfsade salonger men inget som blåser brallorna av en direkt.

Biograferna måste vara attraktiva på det sättet. I dag finns det så mycket bra teknik hemma i vardagsrummet att det sällan motiverar ett besök i biomörkret.

De två aspekterna, massivt ljud och knivskarpbild, gör att man som besökare blir helt innesluten i den värld som rullas upp. Det är då jag kan låta mig bli underhållen och berörd på ett sätt att världen runtomkring utestängs.

Bland kommande filmer hittar jag en titel som verkligen står ut och som jag för en gångs skull försöker läsa och se så lite som möjligt av inför premiären. Jag är grymt spänd och pepp på att se vad Peter Jackson och Steven Spielberg lyckas göra med Tintin. De flesta av oss kan redan den evigt unge journalistens historier utan och innan. Risken ligger i att barndomens nostalgiska känslor inte riktigt kommer att överensstämma med vad vi kommer att bjudas på. Jag tror ändå att varken Steven eller Peter vill slarva bort en sådan viktigt och välkänd titel. Vad tror ni och vad ser ni fram mot att se i höst?