Solen lyser in i Galleri R:s lokaler på Ågatan, mittemot Sankt Lars kyrka. Lokalen ligger en halvtrappa ner och sedan man tog bort almarna i parken utanför så värmer solen fint på vintern, men under sommarmånaderna blir det varmt i lokalen, berättar galleristen Roger Fransson när han ställer upp dörren. Han borde veta – i 28 år har han sett årstiderna skifta utanför gallerifönstret.
– Men jag öppnade Galleri R redan för 44 år sedan, 1981. Då på Östgötagatan – mitt emot där Tage Danielsson-statyn står i dag. Men det blev för litet och nästa ställe revs, så jag fladdrade runt lite innan jag landade här.
Intresset för konst kom tidigt, redan som 23-åring köpte han sitt första verk av den abstrakta spontanitetsmålaren Bengt Lindström. Två år senare köpte han ett konsttryck av världens då mest kända levande konstnär, Salvador Dalí.
– Men galleriverksamheten började egentligen med inramning. Jag var ganska duktig på slöjd och fick uppdrag att göra ramar till kunder. Sen utvecklade jag verksamheten genom att ta in konst och hålla i utställningar. Men ramar har fortsatt ligga mig varmt om hjärtat. Jag brinner för att skapa, fixa med glaset och ramarna. Det är något jag kommer att fortsätta med även efter att jag har stängt galleriet.
Ja, nu är det dags för Linköpings äldsta galleri att stänga efter 44 år i branschen. Den 30 september löper hyresavtalet ut och då väljer 72-åriga Roger Fransson att avveckla verksamheten.
– Någon gång måste man ta det där beslutet och det var egentligen inte så jobbigt. Det är något jag har tänkt på länge och jag tog höjd för det tidigt. Bestämde mig att jag kör på fem år till och sen anpassade stängningen tills att hyreskontraktet gick ut. Det har blivit ganska naturligt faktiskt.
Vilka utställningar kommer du minnas mest under din karriär?
– Jag hade en utställning med Göteborgskoloristerna (konstnärsgrupp från början av 1900-talet där bland annat konstnärerna Ragnar Sandberg och Inge Schiöler ingick reds. anm.) och det var stort. Jag tror den utställningen var 2003, det hände mycket på galleriet då. I den vevan hade jag även utställningar med Yrjö Edelmann (finsk hyperrealistisk målare reds. anm.) och Salvador Dalí.
Har du några personliga favoritkonstnärer?
– Det är nog Salvador Dalí ändå, han är nog nummer ett. Av de svenska konstnärerna gillar jag Inge Schiöler och GAN (Gösta Adrian-Nilsson reds. anm). Av de helt samtida så är Damien Hirst en favorit.
Du har ju varit i branschen i 44 år, hur har livet som gallerist förändrats?
– Det har ju förändrats en hel del. Mycket till det bättre också, det har varit en positiv utveckling på många sätt. Konsten har blivit modernare och mer färgglad. När jag började var den mycket mer klassisk. Bruno Liljefors-målningar med guldmålade, ornamenterade ramar. Då gjorde jag mycket reparationer och fixade med sådant, vilket var roligt på sitt sätt. Men hemmen har förändrats och konsten med den, nu är det snarare vita väggar och öppna ytor och då gör sig modernare konst bättre.
Under hela intervjun är det en strid ström av människor som kikar runt i galleriet, trots att det är en vardagsförmiddag. Många har sett skyltarna om utförsäljning i skyltfönstret och flera kommer fram och tackar för de många åren som galleriet har funnits. Roger har en jordnära uppsyn och möter kunderna med ett leende.
– Det har varit fullt upp sedan jag gick ut med att jag skulle stänga. Jag säljer ut så att säga, allt är till försäljning.
Vad ska du göra nu när du blir pensionär?
– Det vet jag inte, det har jag inte bestämt än. Men jag har en stuga och där finns det alltid något att göra. Sen hoppas jag kunna vara mer med mina barnbarn.