Ă sa LiabĂ€ck debuterade 2021 med I hjĂ€rtat av Ă dala, första delen i en serie om fyra böcker som sĂ„lts i över 150 000 exemplar i Sverige. Nu ges de Ă€ven ut i Norge, Danmark och Finland. Nu startar författaren upp en ny svit med den första fristĂ„ende delen i âStĂ„ngĂ„serienâ:
â Alla som Ă€lskat böckerna om Ă dala tror jag kommer att kĂ€nna igen sig i den hĂ€r varma berĂ€ttelsen om livets sorger och glĂ€djeĂ€mnen, berĂ€ttar Ă sa och skĂ€r upp dotterns nybakade banankaka till kaffet.
Ă sa lever enligt devisen âgrĂ€v dĂ€r du stĂ„râ. Inspiration till miljöerna i första serien fann hon under sina sju Ă„r som koloniodlare idylliska Ă dala. Nu Ă€r det gemytliga Hackefors tur att bilda fond för en samling mĂ€nniskor. Och höns. I trĂ€dgĂ„rden rĂ€knar jag in de stiliga Brahmahönsen som pickar nöjt i sin stora voljĂ€r. Bakom den vackra gĂ€rdesgĂ„rden, som Ă sas man byggt, vĂ€ntar StĂ„ngĂ„ns sköna omgivningar. Alltsammans finns med i Ă sas senaste bok.
Ăr du en smĂ„stadstjej?
â Ja, jag Ă€r uppvuxen i lilla Kisa. Nu bor jag och familjen hĂ€r i Hackefors. OmrĂ„det Ă€r nĂ€stan som en liten by. Liksom i Kisa hejar vi och pratar med varandra nĂ€r vi Ă€r ute och gĂ„r. Jag tycker sĂ„ himla mycket om det dĂ€r, vill skapa det runt mig och i mina böcker. Det finns stora fördelar med att vĂ€xa upp i ett litet samhĂ€lle.
Skrev du redan som barn?
â JĂ€ttemycket! FrĂ„n jag var pytteliten. GĂ€rna fantasifullt och om naturen. Min kompis och jag hade bibliotek pĂ„ gatan. Jag skrev fram till högstadiet och gymnasiets början men tappade bort det nĂ€r uppgifterna blev mer styrda och man inte lĂ€ngre fick skriva vad man ville.
Vi pratar om gymnasiet och yrkesvalet, att det inte var lov att berĂ€tta om man ville satsa pĂ„ kreativa yrken som författare, skĂ„despelare eller balettdansös. Man skulle plugga och skaffa sig ett âordentligt jobbâ:
â Jag mötte inte nĂ„gon som pratade om författare som ett yrke nĂ€r jag vĂ€xte upp. Men i vĂ€n-böckerna skrev jag ofta âvill bli författareâ, minns Ă sa och ler mjukt.
Vad fick dig att börja skriva som vuxen?
â Jag var förĂ€ldraledig för första gĂ„ngen. VĂ„r son Ruben var ett nöjt barn. Han sov, Ă„t och var glad. Men jag har alltid haft mycket tempo i livet och trĂ€ffat mĂ„nga mĂ€nniskor i mitt arbete. Plötsligt kĂ€nde jag mig isolerad. Vi hade kolonistugan i Ă dala. Miljön gav inspiration och jag tĂ€nkte bara testa att skriva. Det blev inledningsscenen till I hjĂ€rtat av Ă dala. Det hela var vĂ€ldigt luststyrt. Sedan fortsatte jag att skriva pĂ„ min fritid, i stĂ€llet för att gĂ„ och trĂ€na, utbrister Ă sa och ler brett.
Blev du refuserad i början?
â Ja! Det hĂ€r fick ta jĂ€ttelĂ„ng tid! Jag lĂ€rde mig genom första boken som jag har redigerat, skrivit om och fĂ„tt testlĂ€st in absurdum mycket! I början lĂ€ste kompisar. Sedan köpte jag en lektörstjĂ€nst. NĂ€r jag hade jobbat med texten av och till under sex Ă„r, drog jag igĂ„ng en bokcirkel med ett gĂ€ng kvinnor som jag visste var vana lĂ€sare och dessutom bra pĂ„ att vĂ„ga sĂ€ga vad de tycker. De kom hem till mig och hade bokcirkelsamtal medan jag satt och antecknade.
à sa stannar upp vid minnet och övermannas av kÀnslor.
â Ă h, jag blir sĂ„ rörd nĂ€r jag pratar om det hĂ€r! NĂ€r de började prata om hur berörda de blev av mĂ€nniskorna i boken, som om de fanns pĂ„ riktigt. Jag fick gĂ„shud pĂ„ armarna! Nu hade jag fĂ„ngat det! Men det handlar ocksĂ„ om tajming. Man ska kontakta förlagen just nĂ€r de behöver den hĂ€r typen av story. Det har jag förstĂ„tt nu nĂ€r jag lĂ€rt kĂ€nna branschen.
à sa debuterade mitt under pandemin nÀr den ljusa feelgood-genren sÄlde bra och det gör den fortfarande.
â VĂ€rldslĂ€get Ă€r mörkt just nu och kanske vill mina lĂ€sare fly in i nĂ„gonting annat? Jag skriver om en liten vĂ€rld som Ă€r tydlig och varm.
Vill du berĂ€tta om ditt âandra yrkeâ?
â Jag har jobbat inom barnpsykiatrin i 25 Ă„r. Sedan en lĂ„ng tid Ă€r jag i den sĂ„ kallade mellanvĂ„rden och trĂ€ffar familjer dĂ€r tillvaron har kraschat fullstĂ€ndigt och barnet i princip inte gĂ„r utanför dörren. Ibland knappt ur sĂ€ngen.
Under hembesöken hos de hÀr familjerna lÀgger à sa mÀrke till nÄgot:
â Med ett barn som mĂ„r dĂ„ligt och blir kvar i hemmet, Ă€r man fast i ett förĂ€ldraskap som krĂ€ver bevakning och âgĂ„r pĂ„ tĂ„â. MĂ„nga Ă€r de gĂ„nger som jag har varit hemma hos familjer dĂ€r det ligger just feelgood-böcker pĂ„ soffborden. Kanske kan man hĂ€mta en del styrka ur böckernas vĂ€rld.
Du plockar Ă€ndĂ„ in mörka strĂ„k i ditt berĂ€ttande. Jag tĂ€nker pĂ„ flickan som blir en âhemmasittareâ och mamman vars yttre fasad Ă€r helt klanderfri men innanför hemmets vĂ€ggar rasar allt?
â Javisst och jag har ju mött familjer som kĂ€mpar sĂ„ hĂ„rt. Oavsett hur tung historien Ă€r till en början sĂ„ kan jag skönja de dĂ€r smĂ„ stegen som leder till nĂ„got annat. Jag ville lyfta just detta och hur det kan vara att vara förĂ€lder i den situationen. Den hĂ€r problematiken passar dessutom vĂ€l in i mitt sĂ€tt att skriva kan man sĂ€ga. Jag âskriver ihopâ mĂ€nniskor och deras olika lĂ€gen. Man kan bli oerhört ensam i en situation dĂ€r ens barn mĂ„r pĂ„ det hĂ€r sĂ€ttet men det finns en vĂ€ldig kraft i att hjĂ€lpa varandra. Trots svĂ„ra lĂ€gen kan vi Ă„stadkomma sĂ„ mycket. Om vi gör det tillsammans, avslutar Ă sa LiabĂ€ck.