På juldagen har den fjärde säsongen av TV-serien "Fröken Frimans krig" premiär på SVT. Sissela Kyles karaktär Dagmar Friman är baserad på verklighetens Anna Whitlock som var den första ordföranden för Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. Kampen för kvinnlig rösträtt var en lång och brokig historia och en av dess främsta kämpar var en engelska- och franskalärare i Linköping, Jenny Wallerstedt.
– Hon kom till Linköping 1890 som nyexaminerad lärare från Högre Lärarinneseminariet i Stockholm, 20 år gammal, säger Margareta Linnell som har forskat om Wallerstedt.
Hennes arbete med eftersökningar i arkiv har varit svårt och ofta fruktlöst. Trots att Linköpingsavdelningen av föreningen för kvinnans politiska rösträtt startade redan 1903 och höll på fram till 1919 finns det bara dokument och material kvar från åren 1903–1906.
– Det är typiskt för kvinnors historia att det finns så lite arkivmaterial kvar. Och då var det en förening som var mycket aktiv i många, många år, säger Margareta Linnell.
Som tur är lämnade Jenny Wallerstedt spår efter sig på flera andra håll. I början av 1900-talet pågick rörelser för kvinnlig rösträtt över hela världen och med sina språkkunskaper kunde Jenny Wallerstedt rapportera i flera internationella tidskrifter om den svenska rörelsen. Hon gjorde också studieresor till England och Frankrike och tog med sig inspiration och kunskaper från suffragetterna. 1910 reste hon även till USA.
– Det var inte många kvinnor på den tiden som hade möjlighet till det! Och dessa resor gjorde hon samtidigt som hon arbetade som lärare på heltid, drev föreningen, satt med i fattigvårdsstyrelsen och en kort tid var hon med i stadsfullmäktige. Hur hann människan med allt?
När arkiven från 1906 och framåt inte gått att finna har Margareta Linnell sökt information i pressen. I tidningarna Corren och Östgöten har hon funnit referat från möten men främst notiser med inbjudningar. I en tid med färre förströelser än i dag satsades det hårt på att mötena skulle vara tilltalande och inbjudande. Aulan i Elementarläroverket (i dag Elsa Brändströms skola) eller Hushållningssällskapets stora sal smyckades med flaggor och blommor och teatersketcher spelades för att underhålla publiken.
Så här kunde det låta när Jenny Wallerstedt höll tal på mötena: "Kvinnor som sträva efter medborgarrätt göra det icke för äran och nöjet av att äga denna rätt, utan för att genom det ökade inflytande denna rättighet för med sig, så mycket effektivare kunna arbeta för sedlighet, nykterhet, uppfostran, undervisning, barnavård, sjukvård och fattigvård samt för att kunna uträtta det mesta möjliga för fabriksarbeterskors, kontoristers, telefonisters, telegrafisters, kvinnliga posttjänstemäns och lärarinnors höjande i sedligt, socialt och ekonomiskt hänseende”.
– I dag hade hon blivit en oerhört skicklig politiker. Hon argumenterade och framförde sina argument mycket väl och var strategisk och kunnig, väldigt kunnig. Det var nog inte lätt för gubbarna i Linköping att argumentera med henne, säger Margareta Linnell.
Jenny Wallerstedt blev omvald till ordförande för Linköpingsföreningen i 16 år och ofta åkte hon till centralföreningens årsmöten där hon kom att bli en inflytelserik person. På hemmaplan var hon med och anordnade kurser i kommunalkunskap för kvinnor i förberedande syfte till när de skulle få ta plats i politiken.
– Det finns många människor som fått gator döpta efter sig i staden, och jag säger inte att någon fått det oförtjänt. Men det finns en handfull bortglömda kvinnor från kvinnorättsrörelsen som skulle kunna döpa gator till ett helt kvarter, säger Margareta Linnell.