Exempel på gränslöst tråkig och ointressant graffiti på en tågstation i Östergötland.
Det finns inget som kan ursäkta att gå upp mitt i natten för att göra riktig tråkig konst på gator och torg. Om graffiti-konstnärerna däremot försökte göra något som fick människor att reagera, eller något som åtminstone var kul, skulle det vara en helt annan sak. Brottet skadegörelse är inte alls lika stort som brottet att skapa något fruktansvärt ointressant.
Det finns en kul faktoid om att en avhandling blir läst av i genomsnitt två personer. Klotter kanske inte är lika högaktat i akademiska kretsar men lider av samma problem. Varför lägga tid och kraft på något som ingen bryr sig om? Särskilt trötta är tags, konceptet där klotterstinna skriver sin signatur med tuschpenna varhelst de känner för det. Ett elskåp är fult ändå, så ingen särskild skada skedd. Det känns bara som att så mycket potential går förlorad.
För det finns det alltid några verk som står ut, där potentialen används till fullo. Verk där somliga beklagar sig över en försämrad stadsbild men vi andra kan få skratta lite. En gång hade någon graffat två streck vid skylten till Vallarondellen så att det stod Wallarondellen, det är kul! Vid ett tillfälle hade någon målat över a:et vid Slaka-skylten så att det bara stod Slak. Lite barnsligt, men också kul. Eller den gången någon ritat ett extra B vid Änggårdsskolan i Lambohov så att vi som gick på grannskolan Slestad fick ett öknamn. Också barnsligt... Men ganska kul.
Teten "Ryktet" vid Vallabackarna är ett exempel på klotter som är åtminstone lite intressant.
När en stor majoritet av klotter är fult och intet-sägande blir man extra glad när man ser något upplyftande som klottret vid Vallabackarna. På den vältrafikerade cykelbanan står ordet ”Ryktet” skrivet i stora bokstäver sedan flera år tillbaka. Placeringen är kreativ och ordet gör en nyfiken. Man kan tänka sig att cyklisterna som cyklar över ryktet för ryktet vidare. Eller så är det en vag och ganska felstavad uppmaning till de ryttare som passerar att rykta sina hästar efteråt. Oavsett vad – det här är ett klotter som inte är helt intellektuellt befriat. Och det piggar upp. Kanske är det därför det fått vara kvar så länge. Klottersaneringen fattar ingenting.
Denna liggande kropp, avbildad på Platensgatan har säkert många reagerat på. Det är definitivt mer uppseendeväckande än mycket annat klotter.
Lika imponerande är den liggande kroppen som avbildats på marken på Platensgatan nära Stora Torget. Hur länge har den varit där? Minst två år, trots att klottersaneringen i Linköpings kommun har som mål att rensa allt inom 24 timmar. Inga lappar om konstinstallation, den bara är där. Det kanske ser hemskt ut, men det lyckas med att vara uppseendeväckande.
Carl Eriksson arbetar på miljö & samhällsbyggnadsförvaltningen på Linköpings kommun och svarar i ett mejl:
"Jag vet faktiskt inte om de är verk eller klotter eller varför de är kvar. Antagligen har klottersanerarna förutsatt att det är en installation / verk. Och vi har, vad jag vet fått in några ärenden på dessa heller och därför har vi inte agerat."
Banksy är en av världens kändaste graffiti-konstnärer. Men i Linköping är ribban lite lägre.
Om man har för avsikt att göra avtryck och låta sin graffiti stå en stund så bör man alltså tänka till lite. Till och med klottersanerarna tänker: "ja, den ska väl vara där" och låter det vara. Det är också uppenbarligen ganska lite som krävs av en. "Ryktet" eller "Liggande mannen" är knappast på Banksy-nivå. Man måste bara nå lite längre än att skriva sitt eget namn på ett elskåp och man får synas i åratal framöver.
Jag tänker mig ett hyllningsporträtt av Steffo Törnquist på Sankt Lars-kyrkan. "Ja, han ska väl vara där" – kommer alla att tänka.
Ett porträtt av Linköpingssonen Steffo Törnquist skulle nog bara accepteras av klottersanerarna.