En annons fick den 21-årige tidigare boxaren från Linköping att ge sig av till en audition i den småländska vilda västern-parken High Chaparral. I tuff konkurrens landade han rollen som den mexikanske hjälten Zorro.
– Jag blev helt chockad när jag fick jobbet. Det var så många med massor av erfarenhet som sökte. Jag var glad bara över att få komma på audition, säger Nurbo Bozan.
Medan vi pratar i telefon är han på väg till Tornado, hästen han rider i showen. De två håller på att lära känna varandra och meningen är att de ska bli ett sammansvetsat par som skipar rättvisa i nöjesparkens Old Mexico.
– Jag tränar med Tornado så att han vänjer sig vid att min värja far runt hans huvud. Det kommer att vara väldigt mycket folk vid föreställningarna, och om han blir rädd för något så kan det gå illa, säger NurboBozan.
Ridning är en ny erfarenhet för honom.
– Det är mycket jag inte kan ännu, men jag lär mig fort. En fördel är att jag inte är rädd. Första gången jag skulle galoppera så tyckte jag bara att det var kul och ville öka farten hela tiden, säger han.
Det är tuffa och långa dagar med repetitioner och nya kunskaper som ska nötas in. Som Zorro ska han klara av att fäktas på trånga hustak och åka längs en 30 meter lång vajer, hängande i en arm. I den andra har han värjan.
– Fäktning är väldigt likt boxning när det gäller fotarbetet och hur man står. Det svåra är att komma ihåg all koreografi, men mina lärare är otroligt duktiga och pedagogiska.
Hur stora är riskerna?
– Stora, men det är därför vi övar så mycket. Om jag haft vanliga kläder på mig hade det inte varit så farligt, jag har kört parkour, men nu ska jag ha mantel, mask och stövlar. Det blir halt när det regnar och ytorna är små. Ibland är vi fem meter upp i luften.
Vad är roligast med att spela Zorro?
– Det är att göra alla barn glada. Jag älskar verkligen barn. Jag har testat att gå omkring som Zorro och de blir så glada, det uppskattas så mycket.
Vad händer med boxningskarriären?
– Jag vet inte, vi får se. Jag har ju varit nära att få boxas i OS och ibland känns det som att jag kastar bort den talangen, men samtidigt är det så otroligt kul med skådespeleri. Jag tänker fortsätta att försöka få skådisjobb.