Vem är mannen bakom Lilla Ensamma Hjärtat?
– Jag har spelat och gett ut musik i hela mitt liv. Namnet Lilla Ensamma Hjärtat började som ett skämt då mitt tidigare band hette Lilla Hjärtat. Sedan beslöt jag mig för att starta solokarriär och då var det ju bara jag kvar, som det lilla ensamma hjärtat. Det är först nu som jag känner mig nöjd med hur musiken låter, det är så enkelt att göra bra produktioner på egen hand i dag.
Vad fick dig att börja med musik?
– Jag har alltid varit intresserad av att skriva men aldrig kunnat bestämma mig om jag skulle vara gitarrist, låtskrivare eller sångare, därför gör jag lite allt möjligt. Livet som musiker har aldrig lockat, för mig har det mest varit en konstnärlig form. Lite som att måla tavlor, då och då går man ned i källaren och slänger på lite färg.
Vad engagerar dig och vad vill du berätta med din musik?
– Det är mycket som engagerar mig men inte tänkt på något exakt. Jag antar att om man bläddrar omkring i mina texter så hittar man nog mycket om ångest inför framtiden.
När man lyssnar på dig dras tankarna mot Per Gessle och Ulf Lundell, är det artister du inspireras av?
– Nja, jag lyssnar mycket på Bob Hund och Olle Ljungström. Jag har alltid försökt att ha som ideal att vare ett ”Wilco på svenska”, om jag lyckas uppnå det får andra avgöra. Men jag har en kompis som också tycker att jag låter lite som Per Gessle, fast i Pluras kropp.
Vad har du för tankar om framtiden?
– Tanken är att jag och bandet ska spela ute runtom i Östergötland så mycket som vi hinner. Efterfrågan på band som spelar egen musik är i dag inte jättestor, coverband har det lättare. Men man får välja sina tillfällen, jag tycker det är bättre med en välbesökt konsert än flera mindre.