"Den långa resan" är resultatet av intervjuer med tre pojkar som flytt från misshandel och förtryck, två från Afghanistanoch en från irakiska Kurdistan. Med foton, illustrationer och korta texter berättas deras historier, fyllda av ovisshet, rädsla, stundtals livsfara. De färdades mot Europa och Sverige i bitande kyla, i överfulla och skraltiga båtar, inklämda ovanför hjulen på långtradare. Andra dog på vägen.
Ellika Kyndel, utställningens projektledare, har intervjuat pojkarna. Det har varit ett arbete som fått ta tid. Bara tanken på att vara med i en utställning, och syftet med den, har tagit tid att vänja sig vid för de tre.
– Det har varit en lite absurd känsla när jag, som arbetar på en svensk institution, har försökt nå fram till de här pojkarna och få deras förtroende. I dag ser de sig som röster för andra ensamkommande barn, säger hon.
16-årige Samim använder sitt riktiga namn och visar en del av sitt ansikte, medan Muhammed, 17 år, och Scawcat, 21 år, vill vara anonyma, står bortvända från kameran och använder pseudonym.
– Jag hade hoppats att de skulle vara här och berätta själva, men deras liv är långt ifrån bra i dag. Därför vill de ha det så här, säger Ellika Kyndel.
En av pojkarna bor i dag i Motala, de andra två i Linköping. Alla fick uppehållstillstånd några månader efter att de kommit till Sverige.
– De är målmedvetna, kämpar så hårt i skolan och inför framtiden. De vet vad de vill bli, och har alltid en reservplan ifall det de tänkt inte skulle fungera, säger Ellika Kyndel.
Hon säger att även om de tre inte längre behöver fly, eller vara rädda för att behöva lämna Sverige, så är deras problem inte över för det.
– Efter det kommer en process av skuld. De har tagit sig hit, men de har familj och släktingar kvar som de oroar sig för. Kanske blir de straffade för att pojkarna flytt, säger hon.
Du har tidigare sagt att utställningen är viktig eftersom det är valår. Tar museet politisk ställning nu?
– Vi tar ställning genom att vi vill att museet ska vara en plats för alla människor. Vi vill väcka empati, minska främlingsfientlighet och ge alla en förståelse för vad det handlar om att vara ett ensamkommande flyktingbarn.
Hur kommer det sig att DoggeDoggelito ska invigningstala?
– Mot slutet av arbetet med pojkarna så fick jag nästan ångest av tanken på att någon som inte alls är insatt i deras situation skulle invigningstala. DoggeDoggelito har ju inte kommit hit som ensamkommande barn, men hans bakgrund anknyter till de här pojkarnas. Han förstår vad det handlar om, och dessutom är han känd. Jag hörde att han avbokat filminspelningar för att kunna komma hit, säger Ellika Kyndel.