Richard och Sara bor lite ensligt. Han jobbar som ekonom, hon finns hemma om dagarna. Det är bara de två, men en annan man är hela tiden väldigt närvarande i deras förhållande. För Sara är den andra mannen, älskaren, en känslomässig ventil där hon kan ge sig hän på ett sätt som vardagen inte tillåter. Genom den andre mannen får även Richard möjlighet att bli en annan.
Harold Pinters drama har flera olika bottnar, allvar och humor blandas in i den intrikata kraftmätning som uppstår mellan paret i pjäsen.
– Pinter skriver väldigt komprimerat. Det kan verka realistiskt, men det är förhöjt på något sätt. Det finns hela tiden ett underliggande maktspel, olika försök att dominera varandra, säger Per Burell som spelar Richard i Riksteaterns uppsättning.
Den andra rollen görs av Maria Selbing, och hon menar att Harold Pinters språk är väldigt precist.
– Som skådespelare är det en njutning att jobba med det. Bara man uppmärksammar ett komma, eller ett frågetecken, så ger det mycket till det Pinter vill få fram. Det finns hela tiden en undertext till det som sägs. Det är väl typiskt för hans dramatik, säger hon.
I jämförelse med Richard, som hör hemma någonstans i den övre medelklassen, är älskaren av en annan sort, mindre inrutad och fyrkantig.
– Han representerar väl kanske en annan klass, men framför allt är han en annan typ av man, friare, säger Per Burell.
Genom sina kärleksmöten med den andre mannen hittar Sara ny kraft och värme.
– Hon mår väldigt bra när älskaren är där. Han ger henne tillträde till hela hennes känsloliv och passion. Samtidigt älskar hon sin man, säger Maria Selbing.
Men säg den lycka som varar för evigt. Särskilt i en pjäs av Harold Pinter. Efterhand får Richard allt svårare att klara av arrangemanget, och makarnas relation hamnar under press. Men här kastas inga hårda ord eller tallrikar. Richard och Sara diskuterar sakligt och belevat.
– De har hela tiden en väldigt fin ton sinsemellan, och det är där humorn kommer in. De konverserar artigt även när känslorna svallar, säger Per Burell.
Han och Maria Selbing är även ett par privat. Men det verkar inte som om arbetet med pjäsen har medfört några effekter på deras privatliv.
– Nej, Per lagar fortfarande maten hemma, säger hon och skrattar.
– Pjäsen är ju allmängiltig, så visst finns det olika saker man kan känna igen sig i. Även i det privata tar man sig olika roller, men Pinter har ju dragit allt till sin spets, säger Per Burell.