Allting har inte ett lyckligt slut, men man kan hoppas och man kan önska. Och precis som med människor så finns de lyckliga sluten i massor av olika varianter. Alla har sin egen favorit.
För Julia är det att vara Silvana Imam. Hon inte bara spelar Silvana Imam, hon är det så mycket att hon knappt kommer ihåg att hon också är sitt vanliga jag.
Tillsammans med Bo och Rim står hon på scenen och rappar om att alla också kan få ett lyckligt slut. Men de störs av Limonas som kliver in i strålkastarljuset och börjar ifrågasätta deras drömmar om pengar och berömmelse. Är det verkligen viktigast?
– Det var flyktingkrisen, säger AnnaLina Hertzberg, som regisserat ”Jag vill ha lyckliga slut”, vårens stora produktion på Ung scen/öst.
– Jag åker mycket tåg och i höstas var det många barn i mellanstadieåldern runt mig på resorna. De var jätteglada över att ha kommit fram till Sverige, medan jag kände oro för hur det ska gå för dem. Det gjorde att jag fick ett behov av att ge barn ett lyckligt slut, även om de inte kan få det.
Manuset, som hon skrivit med Manda Stenström, bygger på samtal med unga och gamla om vad de tycker är lyckliga slut. Från de samtalen har sedan karaktärerna byggts upp.
– De är olika aspekter av lyckliga slut. Bo som springer och tävlar hela tiden, han vill egentligen göra ingenting. Bara sitta i soffan för evigt. Kolla mobilen lite, säger AnnaLina Hertzberg.
Ny i Ung scen/östs ensemble är Malou Zilliacus som spelar Silvana. Det finns många olika vinklar och vrår inbyggda i Zilliacus karaktär eftersom hon dels vill vara som en verklig artist – Silvana Imam – och dels ”kommer ut” som sig själv, som Julia.
– Det är en ganska svår roll, eftersom jag inte vill att Silvana bara ska vara en karikatyr, säger Malou Zilliacus.
Vad händer när Silvana-masken spricker?
– Först är hon förvirrad, och vet inte riktigt vad det ska bli av henne. Sen upptäcker hon att Julia och Silvana är ganska lika. Silvana-karaktären är inte bara dålig – hon har goda intentioner, fast kör samtidigt över folk – men nu är det dags för något nytt.
Vet den riktiga Silvana Imam att hon har en namne i pjäsen?
– Jag tror det, en av de andra i ensemblen känner henne lite grand, säger Malou Zilliacus.
Pjäsen vänder sig till barn från 10 år och uppåt, men trots att den innehåller ett ganska avancerat spel med olika sidor av en och samma karaktär så känner AnnaLina Hertzberg ingen oro för att pjäsen ska flyga över publikens huvuden.
– Vi har spelat för provpublik, och barnen förstår så fantastiskt mycket. De har haft massor av olika idéer om hur Julia och Silvana ska lösa sina problem. Barn är så smarta, säger hon.