I en recension av min diktsamling "Kajorna i Toulouse" invänder Åsa Christoffersson mot bruket av "ej", och att rubbad ordföljd och pluralformen av verb någon gång används.
Ordet "ej" förekommer sällan i vardagsspråket - men inom juridiken och poesin (SAOB).
Klassicistiska eller sakrala dikter om naturen och livets förgänglighet - huvudteman i sonettsamlingen - innehåller ibland verbs pluralformer och rubbad ordföljd för att skapa stämningar, framhäva ord, rytmer, klanger. I samlingen "Skärvor ur då" var däremot den konstfria prosan och barnets röst det naturliga valet.
I Lotta Olssons sonettsamling "Skuggor och speglingar" finns både ordet ej och pluralformen av verb. Lars Forssells "Sånger" har många Stockholmsrim. Två exempel på den frihet som diktaren har - i motsats till journalisten. I vår postmoderna värld samsas äldre och nyare ord/stilar och syntaxen kan rubbas eller till och med upplösas. Att utmana påbjudna regler är fortfarande en uppgift för varje diktare.
SUNE AXELSSON