"...sex, sju, åtta!"
Magnus Ringborg har räknat klart alla olika material som han använt sig av till utställningen som nu visas i Galleri Blå. På piedestalerna står skulpturer med baser av svart granit, trä, vax, lera, frigolit.
– Och den här är gjord i alabaster, säger Magnus Ringborg om en vit skulptur som tittar ut på S:t Larskyrkan genom fönstret.
Han förklarar sin materiella mångsidighet med en rastlöshet och en ovilja att göra om samma saker. Som skulptör finns det ju dessutom så mycket material att använda och upptäcka, närmast på tur är glas och att fortsätta experimentera med frigolit. Det allt knådande, huggande och putsande resulterar i är figurativa skulpturer av människor. Den som besöker utställningen kommer att mötas av många ansikten – men inga regelrätta porträtt. Ringborg arbetar aldrig utifrån ett fotografi eller en sittande modell utan alla ansikten finns i hans undermedvetna galleri av personer som passerat förbi.
– När jag blev klar med den här upptäckte jag att det var en gammal skolkamrat, säger han och pekar på en skulptur av ett kvinnoansikte.
Han har ställt ut i Linköping två gånger tidigare, senast 2013. Men för den som ville se en skulptur av Ringborg går det bra året runt då han har två offentliga verk i staden – en i märkesbacken vid universitetet och en vid gymnastikhallen vid Folkungaskolan. Den som vill se Ringborg själv får passa på under sommarhalvåret då han under vintern flyr undan till varmare platser som Indien, Vietnam och Italien – av skulpturtekniska skäl.
– Det är för kallt för att hugga sten på vintern. Och så åker jag dit det finns fina stenar!