Det var stadsträdgårdsmästare Liselott Johansson som först efterlyste ett konstverk för att piffa till den lite nedgångna platsen vid bergrummet. En förfrågan skickades ut till tre konstnärer via Look, Linköping offentlig konst, som fick presentera varsitt förslag. Vinnare blev Linköpingskonstnären Helena Sjögren som är medlem i konstföreningen Alka.
– Porten var rostig och det var många graffiti-tags. Men jag tyckte att porten var lite vacker, det finns något spännande med tidens tand, säger Helena Sjögren som fick gå in i det lite hemlighetsfulla bergrummet när hon arbetade med verket.
– Det är väldigt fuktiga rum i betong. Man ser att väggarna har varit målade och att det har suttit instrument på väggarna. Det är ett rum som har kommit till i en annan tid i Sverige. När man behövde en annan typ av beredskap än den vi pratar om i dag, en beredskap för krigssituationer.
Konstverket är ett fotografi taget 1936 på en ung man i flyguniform. Med blicken riktad åt vänster ser han enligt konstnären bakåt, åt en svunnen tid. Hans anlete utstrålar ett allvar och i blicken vilar en tyngd inför det ansvar som han ska axla. Helena Sjögren vet vem mannen är men vill inte att hans identitet ska avslöjas.
– Det är inte viktigt i sammanhanget vem han är. Det som är intressant är hans ungdomliga ansikte och hans blick. Några har frågat om det är en känd person och någon frågade om det är en Wallenberg, men det är det inte.
Är det en östgötskt person?
– Ja, det kan vi säga.
Den unge mannens blick, förevigad för 84 år sedan, utstrålar enligt Helena Sjögren en känsla som även dagens ungdomar känner.
– Dagens ungdom känner också ett väldigt stort ansvar för framtiden. Men nu är det en annan typ av oro som vilar över oss. Då var det en rädsla för krig. I dag finns det rädslor för så mycket annat. Det är miljön och nu har vi ju en pandemi.
Bergrummet i Trädgårdsföreningen fungerade på 40-talet som en sambandscentral där myndigheterna skulle kunna dirigera civilförsvaret vid händelse av krig. Men den militära bakgrunden till både platsen och fotografiet är inte viktigt för Helena Sjögren.
– Jag vill inte att verket ska vara en hyllning till några militära insatser eller en hyllning till flygstaden Linköping. Den blicken och oron som han kände kan vi finna hos ungdomen även idag.