Till deltävlingen i Skäggetorp för två månader sedan kom det 400 personer. Till finalen, som hölls i Ungdomens hus i Rinkeby i Stockholm, kom det tio gånger fler. Den stora publiken och trycket påverkade dock inte Team Linköping, bestående av Ahmed Ijaz och Farhiya Feysal, som vann lagtävlingen.
– Det kändes helt underbart att vinna. Om jag ska vara helt ärlig så trodde jag väldigt, väldigt mycket på vår text när vi klev upp på scenen. Vi hade peppat varandra så mycket innan och hade så mycket känslor och frustration inom oss, det var bara att gå ut och ta över, säger Ahmed Ijaz.
Och det gjorde de. Texten som de framförde tillsammans handlade om känslan som infinner sig hos muslimer dagen efter ett terrordåd – en känsla av att bli utpekad och att få konstiga blickar. Texten avslutades med en uppmaning om att stå kvar, enade mot våld och fördomar. När de gick upp på scenen för att ta emot sitt pris gjorde de det under stående ovationer från publiken. Och publiken var som sagt stor, både i finalen och i deltävlingen i Skäggetorp. Ahmed Ijaz var både förvånad och förstående till intresset.
–Det har alltid funnits ett intresse för musik och texter i förorterna. Men den här formen, spoken word, hade jag aldrig hört talas om innan det här.
Han beskriver hur publiken i stora delar kunde relatera till vad poeterna sa uppe på scenen. Och många av texterna var skrivna ur frustration.
– En poet gillar att klaga och med så mycket som händer ute i förorterna och ute i världen just nu vill man lyfta fram de delarna som människor går runt och tänker på varje dag. "Varför är det så här?", "varför blir det så här?".
Han säger att det var en overklig känsla att få så mycket respons på någonting som han själv har skrivit. Att publiken kunde relatera så mycket skapade starka kopplingar mellan personerna i rummet – oavsett om de kom från Linköping eller Borlänge.
Hur tror du att det skulle vara att uppträda inför en publik som inte delar samma erfarenheter?
– Det har jag gjort en gång tidigare. Det var annorlunda och jag var nervös på ett annat sätt. Då undrade jag: förstår någon vad jag säger?, förstår de vad jag pratar om? Men jag kan också vara ganska överanalyserande och publiken kanske inte tänkte så alls.
Vad ska du göra härnäst?
– Jag kommer att fortsätta att skriva, men vad jag gör med det vet jag inte. Det här har varit väldigt nyttigt och lärorikt och jag har byggt upp ett kontaktnät som kan vara bra att ha. Jag tar det som det kommer.