Att Östen med Resten fastnade för att hylla Björn Ulvaeus första grupp har sin egen historia. En kompis på västkusten älskade två grupper mer än allt annat här på jorden. Den ena var folkmusikerna i Hootenanny Singers och den andra de brittiska hårdrockarna Black Sabbath. Kompisen hade vilda drömmar om en cross-over konsert med dessa två grupper.
– Han ansåg att banden var lika stora och viktiga, fastän i olika genrer, säger bandledaren Östen Eriksson, som vi fångar i inspelningsstudion.
– Det gjorde starkt intryck på oss. När det visade sig att vi fortfarande kunde många Hootenanny Singers-låtar utantill tog projektet form. Vi fick tillstånd av Hansi Schwarz att botanisera i repertoaren. De spelade in cirka 200 låtar så det tog lite tid.
Hur reagerade de andra medlemmarna i Hootenanny Singers?
– Med nyfikenhet och värme. Hansi, Björn Ulvaeus och Tonny Roth kom till några av våra spelningar och vi umgicks lite efteråt.
Hur tänker ni kring musiken? Lägger ni er så nära originalen det går eller gör ni mer personliga tolkningar?
– Både och, att enbart spela renodlade covers är inget för oss. I ”Fröken Fredriksson” (Björn Ulvaeus tolkning av countryhiten ”Harper Valley PTA”) lägger vi in ett akustiskt Jimi Hendrixsolo på gitarr. ”Gabrielle” framför vi på flera språk. Bland annat finska. Inte för att jag fattar vad orden betyder, men det uppstår en viss komik.
Vilka låtar drar ner störst applåder?
– Det är inte för inte som showen heter ”Raringar och tiggare”. Björn Ulvaeus insjungning av ”Raring”, (Bobby Goldsboros världshit ”Honey”) framkallar starka känslor liksom ”Omkring tiggar'n från Loussa”, som låg på Svensktoppen i 52 veckor.
Kör ni någon av era egna hits?
– Ja, vi öppnar med ”Hon kommer med solsken”. Östen med Resten är alltså förband till Hootenanny Singers.
– Grejen med Hootenanny Singers var att de populariserade visan. De var inte så högtravande utan höll sig till det enkla, folktonsbaserade. Därför blev de älskade av svenska folket.
Tonny Roth, basist och sångare i Hootenanny Singers och sen många år körsjungande Linköpingsbo, är glad över uppmärksamheten.
– Det är smickrande men också lite förvånande att höra låtarna efter 50 år. Frågan är förstås om våra sånger fortfarande står sig.
Det händer ytterst sällan att Tonny ”luras upp” på scenen. Men i Västervik i somras sjöng han tillsammans med Björn Ulvaeus för att hedra Hansi Schwarz minne.
– Det var med kluvna känslor. Ledsamt för att vi sörjde Hansi, men också roligt att sjunga ett potpurri på våra gamla hits, minns han.
Han laddar för torsdagens konsert. Både för att lyssna och att snacka lite med Östen och grabbarna.
– Jag tror inte tillvaron i turnébussen skiljer sig markant från vår tid. Jag kan sakna den där speciella jargongen, jag har också roliga minnen att dela med mig av.