Helst vill Per Heggby vara i ”the pit”, alltså det avgränsade området allra närmast scenen.
– Om man bara kommer in i ”pitten” så kan man stå lite längre bak, där ser man bra och behöver inte trängas. Om det bara finns läktarplatser så bryr jag mig inte om att åka, säger han.
Förutom till många europeiska länder så har konserterna också tagit honom till New Jersey i USA, Springsteens hemstat. Genom sitt intresse har Per Heggby skaffat sig vänner på många ställen.
– Mycket handlar om det sociala. Man lär känna folk när man köar. De flesta jag känner utomlands har jag träffat via Springsteen, säger han.
Men det stannar inte med Bruce Springsteen, Per Heggby har också koll på musikerna runt honom. Några dagar innan vi ses har han varit i Jönköping för att lyssna på en av blåsarna och originaltrummisen från kompbandet The E Street Band. Och för några veckor sedan gjorde Jake Clemons, saxofonist i samma grupp, en akustisk solospelning i Pers vardagsrum! (Corren 18/11.)
– Det var 45 personer i publiken. Jag tycker att det är en bra idé att ha konserter hemma. Man kommer så nära artisten, säger han.
Första gången han stod i publikhavet framför Springsteen var på Ullevi i Göteborg 1985. Intresset hade börjat gro några år tidigare med en kassettkopia av albumet ”The river” från 1980. ”Nebraska”, som kom två år senare, var den första skivan han köpte själv. Numera är hans hylla fylld av Springsteens album och samlingsboxar, men åren runt det tidiga 80-talet ligger fortfarande Per Heggby varmt om hjärtat. I dagarna kommer ”The ties that bind”, en samlingsbox med material från just inspelningen av ”The river”. Bland annat en upptagning från en mytomspunnen konsert i amerikanska Tempe, Arizona.
– I helgen ska vi samlas några kompisar i min källare för att kolla på konserten. Den har jag stora förväntningar på. Länge var det osäkert om den verkligen var filmad, säger han.
Varför gillar du Springsteen så mycket?
– Jag uppfattar honom som en väldigt jordnära person som det är lätt att identifiera sig med. Och så lyckas han formulera saker som man själv inte lyckas med.
Bästa konserten?
– Det var när han spelade på Cirkus i Stockholm 13 mars 1996. Han turnerade med ”The Ghost of Tom Joad”-plattan och det var första gången han spelade akustiskt på turné. The E Street Band var upplöst, då. Det var stort att se honom på ett så litet och intimt ställe. Efteråt kom han ut och pratade med publiken, men då hade jag gått. Det grämer mig fortfarande, säger Per Heggby.