Boken presenterar sĂ„nger som sjungits i en mĂ„nghundraĂ„rig, obruten tradition. Vandringsvisor, medeltida ballader, skillingtryck och sĂ„nger ur âFrithiofs sagaâ. De ges nu ut i tryck för första gĂ„ngen.
BalladsĂ„ngerskan och folkmusikern Marie LĂ€nne Persson Ă€r en av eldsjĂ€larna bakom denna utgivning. Han tar emot i hemmet, en 20-talsvilla i Tannefors. Vi slĂ„r oss ned vid köksbordet, lĂ€mpligt nog, eftersom âmĂ„nga av resandefolkets visor utspelar sig i hemmetâ.
*
I det fattiga torpet pÄ nÀset
DÀr min barndom sÄ lyckligt förflöt
DÀr vi lekte som barn uti grÀset
Och av Àngsblommor kransar vi knöt
( "I det fattiga torpet" pÄ grÀset, trad efter Rolf Novak-Rosengren)
*
â Den som öppnar boken och vĂ€ntar sig nĂ„got exotiskt kan nog bli besviken. Visorna Ă€r överlag lĂ€tta att lĂ€sa och ta till sig. Man kĂ€nner igen dem, men i andra varianter. Det Ă€r hur de framförs som Ă€r avgörande. Dessa sĂ„nger sjungs pĂ„ största allvar, ja pĂ„ liv och död, förklarar Marie LĂ€nne Persson.
Hon tillhör inte sjĂ€lv resandefolket, men har lĂ€nge drömt om att fĂ„ utforska dess kultur. Den tĂ€ndande gnistan var nyvunna kunskaper om det sĂ„ kallade âTattarupproretâ i Jönköping 1948. Hon skrev musik till en förestĂ€llning om denna mörka del av sin gamla hemstads historia. DĂ€r började ocksĂ„ samarbetet med Ralf Novak-Rosengren, artist och musiker i resande-romsk tradition. Sex Ă„r senare manifesteras samarbetet med denna sĂ„ngbok.
Det Àr hög tid, tycker Marie, att nÄgon ur resandefolket kliver fram och skriver de resandes historia.
â Inga resande har nĂ„gonsin tidigare skrivit om andra resande, ingen har tidigare skrivit för resande som mĂ„lgrupp.
â Vi riktar oss sĂ€rskilt till personer av resandeslĂ€kt, bĂ„de de som vuxit upp i kulturen och de som först som vuxna fĂ„tt reda pĂ„ sitt ursprung. Men förstĂ„s ocksĂ„ till alla andra som Ă€r intresserade av visor. Vi berĂ€ttar om de miljöer och de sammanhang sĂ„ngerna sjöngs i, fortsĂ€tter hon.
Ralf Novak-Rosengren berÀttar i boken:
âSom liten satt jag och lyssnade pĂ„ alla dessa gamla berĂ€ttande visor â smĂ€ktande kĂ€rleksvisor och visor om tragiska öden, sĂ„nger om kampen för Ă€ran och om ensamhetens tunga vĂ€gar, visor som braverade stort om hĂ€stmarknader och affĂ€rer, om vandringen som tycktes vara vĂ„rt folks ödeslott. Jag bar visorna inom mig under hela uppvĂ€xten och sjöng i smyg nĂ„gra strofer hĂ€r och dĂ€r för att memorera de Ă„lderdomliga sĂ„ngerna, som sjöngs pĂ„ ett för mĂ„nga utomstĂ„ende besynnerligt gammaldags sĂ€tt.â
Författarnas kommentarer Àr skrivna i dialogform, ett sÀtt att visa att det handlar om tvÄ sidor av samma historia. De sÄg tidigt att mÄnga av sÄngerna fanns i bÀgges traditioner, fastÀn i olika varianter.
Ăr de medeltida balladerna lika ruggiga och bloddrypande Ă€ven hos resandefolket?
â Det fĂ„r man nog sĂ€ga. Balladerna har vĂ€l genom alla tider haft samma funktion som skrĂ€ckfilmerna har hos oss i dag. Att vara en följeslagare, som inte viker för det allra vĂ€rsta. De visar att det alltid finns nĂ„gon som har det vĂ€rre och det kan kanske trösta. RomanisĂ„ngen âVid Vadstena broâ Ă€r av senare datum, men innehĂ„ller ocksĂ„ ond, brĂ„d död.
*
Men frÀmlingens kniv lika fort kommer opp
Och slungas med kraft emot ynglingens kropp
Han hoppar vigt undan, men Jesus, mitt liv,
i halsen pÄ bruden satt ynglingens kniv
("Vid Vadstena bro", trad efter Ralf Novak-Rosengren)
*
Resandefolket sÀgs hÄlla hÄrt i sina sÄnger. Vad har det inneburit för er?
â Eftersom det Ă€r kĂ€nsligt omkring visorna sĂ„ har vi valt att basera boken pĂ„ Ralfs stora repertoar som han har frĂ„n sin egen slĂ€kt. Hos de resande Ă€r det sĂ„ att man fĂ„r en sĂ„ng som en gĂ„va. Det Ă€r som att fĂ„ en slĂ€ktklenod av mormor. Varje gĂ„ng man sjunger den tĂ€nker man pĂ„ mormor och kĂ€nner hennes nĂ€rvaro.
â DĂ„ blir man förstĂ„s rĂ€dd om sĂ„ngen och vill spara den för sig sjĂ€lv och sina nĂ€rmaste. Som folkmusiker kan jag förstĂ„ resonemanget, vissa lĂ„tar har man fĂ„tt lĂ€ra sig av speciella personer och de har en sĂ€rskild plats i hjĂ€rtat. Det Ă€r muntlig tradition.
Vilken Àr din egen favorit i boken?
Marie knÀpper pÄ harpan och börjar sjunga:
*
O, tysta ensamhet, var skall jag vÀnnen finna
Bland sorg som ingen vet ska mina dar förrinna
("O, tysta ensamhet", trad efter Ralf Novak-Rosengren)
*
Jag kĂ€nner igen texten frĂ„n âVisa frĂ„n Utanmyraâ, men melodin Ă€r ny för mig.
â Ja, den finns i mĂ„nga varianter, bĂ„de i svensk tradition och i romsk. Men den hĂ€r Ă€r den vackraste jag vet.
En bjĂ€rt kontrast bjuder Ralf Novak-Rosengrens egen âRosengrens visaâ. Ăr han sjĂ€lv förebilden till âmannen med kniven i stövlarnaâ? Kommentaren i boken Ă€r tvetydig. Medan texten gĂ„r rakt pĂ„ sak.
*
Se mannen med kniven i stövlarna dÀr
Med piskan i handen och hatten pÄ sned
Han steppar och dansar pÄ romanovis.
Han leker med kvinnorna, han för dem dit han vill
O, hÀstarna de gnÀggar, ja hÀstarna de gÄr.
Dom för han vart han vill, dom gÄr ju i hans spÄr.
("Rosengrens visa." Text och musik: Ralf Novak-Rosengren)